Ja tack

Bilden får mig att le och säga ja tack till det vackra

Jag sökte upp en man för att be om en enklare tjänst, som kommer att underlätta för mig själv, och det första han gjorde var att fortsätta gå åt ett annat håll och svara mig med ryggen emot mig: "-Jag är inte på humör idag för det här också... Kan du be X att fixa det istället så länge? " Nu var jag beredd på att jag skulle kunna få ett sådant svar för att jag har den förutfattade meningen om den här mannen.... alltså; jag sänder ut min osäkerhet till honom och blir bemött med det som jag förväntar mig...
Det jag gjorde var att säga att allt är lugnt, jag kan lösa det nästa vecka, sätta mina händer i luften och backa undan...

Jag hör också om andra personer som kommer in på arbetsplatser och har en attityd mot dom som jobbar där som jag verkligen kan ses som oförskämt och jag säger till mig själv att tänka efter; vad har hänt dom? Varför låter dom sin frustration gå ut över nya personer som bara bemött dom vänligt? Och framför allt, hur orkar personen gå och bära på så mycket ilska och irritation...?
Det sista är den stora funderingen hos mig; varför väljer jag att lägga så mycket energi på irritation, ilska och frustration? Vad blir bättre av det? Söker dom människorna att gå i clinch för att få utlopp för sin ilska? Vad händer med dom när dom möter lugn, förståelse och harmoni?

Mannen jag mötte igår har jag många gånger önskat att jag skulle få samtala med om vardagliga saker, höra hur han mår, hur han tänker om livet osv men jag har själv aldrig gett utrymme för det för jag har satt mig själv i hörnet att ha för stor respekt för honom och hans avigsidor. Jag tror, återigen, att det ligger hos mig hur jag möter en person och hur jag möter mig själv.
Respekten väljer jag att lägga på mig själv, respekt för mig och mitt inre och respekten för andra, absolut, så länge det är respekt för att personen är en person vilken som och som jag vill möta på samma nivå som jag är på, varken förstora eller förminska vare sig den eller mig.

Ilska kan vara ett sätt att kontrollera sin rädsla, frustration tyder på att jag gör något annat än det jag egentligen vill och irritation handlar om att jag vill ändra på saker som jag inte har någon makt över.
Jag säger: ilska - nej tack, jag har slutat vara rädd. Saker och ting är bara det dom är och det är jag som gör dom till stora och farliga saker om jag vill det. Jag tar varje sak precis just då, tittar på dom och löser situationen då.
Frustration - nej tack, jag gör mer och mer det jag enbart vill och som känns bra. Jag löser en frustration genom att gå åt ett annat håll än var frustrationen drar mig. Den har stark dragningskraft och ju mer jag låter den klibba sig fast på mitt sinne ju starkare blir den så jag pansrar mig med teflon och säger hejdå till frustration.
Irritation - nej tack, varför reta upp mig på saker som jag inte kan styra över? Exempel just nu är vädret och tågförseningar. Inget blir bättre av att jag förbannar vädret och sitter och gnäller över SJ som aldrig klarar sina jobb. Med tanke på hur jag filosoferade tidigare idag här så borde ju alla tåg komma i tid om vi ALLA satte våra hjärnor i det positiva läget för att påverka oss själva med positiv kraft så att allt vi gör och går i den positiva andan. Jag leker med tanken och ser ett samhälle där alla tåg i alla olika sorters väder går precis när dom ska för att vi alla vill det och då med gemensam energi jobbar för att dom ska gå i rätt tid. Och tänk när vi ALLA tänker i god energi om ALLT... vilken värld det ska bli!

Jag tror verkligen på den positiva kraftens makt och jag ser och upplever det ofta och ett av tillfällena är när jag får jobba med mina körer; när vi alla är där för att vi vill, vi är där för att vi vill ha roligt, vi vill uppleva energi, vi vill uppleva gemenskap och vi vill uppleva ett starkt nu alltså kan det enbart bli BRA och det blir det... alltid :-)