17 december 2010

Det goda

Det är riktigt mörkt ute och det singlar ner en och annan snöflinga från himlen, vovven väntar på sin frukost precis som jag och det ska bli gott med en kopp kaffe. Efter att ha surfat en stund på nätet och läst lite kommentarer här och där så fastnar jag, som så ofta annars, i mina tankar om människors beteenden och vad människor säger och faktiskt häver ur sig på nätet.
Hur många skulle våga och vilja säga det dom tycker och tänker på nätet till personer i fråga om dom möttes ansikte mot ansikte?
Det gör mig lite ont att människan idag känns mycket råare i allmänhet och jag behöver leta efter det goda.

Å andra sidan tänker jag att dom som väljer det goda dom håller sig undan från vissa koncept och är det dom är i sina vardagliga liv och lägger ingen energi på att försöka "omvända" andra människor till något dom avstår att vara.
Min mamma säger ofta att det är ett mycket tuffare samhälle idag och jag börjar bli benägen att hålla med henne.
Och å andra sidan igen; jag möter många goa och trevliga människor i min vardag i verkligheten och jag kan ju faktiskt avstå att hänga på nätet.
Ibland känns det som att jag drar till mig mer negativt ju mer positiv jag själv är och det är väl bara naturligt...

Det goda vinner nästan alltid i filmer, böcker och historier och det beror nog på att vi alla vill leva i en sådan värld där det är verklighet. Vi ser och upplever så mycket negativt att vi enbart längtar efter det goda som ska komma och rädda oss. Vi vill alla vara med och bekämpa när det uppstår galenskap ibland oss och då, får en kort stund, vaknar vi till och ansluter oss till den som orkat dra i trådarna men sen då? Hur många håller i? Hur många säger ja till det goda i sin egen verklighet?

Jag vet att många lever i det goda och därför tittar jag ibland med förvåning på hur det negativa får regera... Kan det vara så att vi som väljer det goda slutar att prata och samtala och enbart lever som vi lär? Ingen orkar prata med en vägg eller någon som hela tiden står och ger käftsmällar tillbaka utan då jag hellre hem och kramar min hund och talar med den som vill tala med med mig.
Har det blivit en "hemlig rörelse" med oss som väljer bort allt det negativa? Kommer vi helt plötsligt att poppa upp och "ta över världen" när vi är tillräckligt många och tillräckligt starka? Har vi en ledare någonstans i den här dimensionen som enda dag säger; nu, mina vänner, nu är det dags, det goda ska äntligen få regera och det genom oss alla.
Tror faktiskt att jag känner en sån person och jag har länge sett henne som en ledare....

Det goda besegrar alltid det onda och när vi alla vill att det ska vara så kommer det att ske

1 kommentar:

  1. Klimatet i världen har blivit hårdare, den mänskliga värdegrunden har inte längre humanismen som ledstjärna & kärlek i alla former har blivit blivit förbruknings vara.

    I internetets svallvågor, har vi blivit invallade att vi kan leva ut våra drömmar, aggressioner & lustar under "falsk" identitet
    vi behöver aldrig längre blotta oss utan kan skriva,& göra precis vad vill utan att behöva ta Konsekvenserna för det vi skriver.

    Varför har vi så mycket inom oss som vi inte vågar stå för, varför är vi så hämmade, varför är vi konflikt rädda, varför är vi så rädda för att visa känslor i det riktiga livet, men kan skriva helt ohämmat på internet.
    varför döljer vi oss? vad är vi rädda för?

    Jag är en av dom som känner att det vi ser i dag är bara lindan av ett introvert samhälle, där männsklig kontakt, närhet, samtal öga för öga är & kommer bli mer & mer sällsynt om vi inte sätter ner foten & själva bryter mönstret.

    Så lyft telefonen & ring den du vill, skit i chatten eller allra helst besök den

    Har du något du vill förmedla, säg det till folk öga för öga, lägg inte ut det på Facebook

    Ta en hand, ge en kram, torka en tår, skicka inga virutella kramar längre

    Se Människan igen & Nonchalera alla alias
    så kanske vi kan få en mjukare, varmare & ljusare värld igen, någonstans måste vi börja // Kjelle

    SvaraRadera