Stormens öga...

Jag har fått uppleva många saker, händelser och känslor i mitt liv och enligt någon norm som någon räknat ut, så är jag i medelåldern och har väl då hälften avverkad och hälften kvar av mitt härliga liv.
Jag har fått möta så många underbara människor, fått uppleva musiken på hissnande vis, bytt livsfilosofi, utvecklats, rest, backat,gått framåt, tagit beslut, använt min fria vilja, funderat, fått känna, upplevt många känslor mellan sorg och glädje, varit en överlevare, blivit en levare och många många fler saker.

Jag har helt nyligen, i ett offentligt rum, sagt att jag skulle kunna dö i morgon för jag har fått uppleva så många saker så jag skulle vara helt nöjd med att få flytta min energi vidare i vilken sekund som helst. Jag har sagt det och verkligen menat det.
Jag har också sagt, och säger fortfarande att jag som levande människa i nuet har rätt att ändra mig hundra gånger om dagen om jag så vill... så jag lever som jag lär och ändrar mig.

Jag vill vara kvar i den här energin och nuet för jag har begåvats med att få uppleva den, för mig, sanna, äkta och kravlösa kärleken. Den har klivit in som en virvelvind och tagit mig med till mitten av stormens öga och visar mig varje dag på att kärleken är det största och viktigaste där, mitt i stormens öga.

Jag vill stanna i virvelvindens mitt och låta allt annat snurra runtomkring mig och den jag älskar. Kärleken blir den naturliga mittpunkten och inget kan störa så länge vi håller om varandras hjärtan, lyssnar till varandras själar och delar varandras andetag och det med öppna handflator...

Vi seglar med vinden i den vibration våra energier delar...