Det är intressant hur livet om och om igen påminner mig om att komma ihåg...
Livet påminner mig om att alltid komma ihåg att kropp o själ har ett evigt samspel, ett samspel där bägge dom två komponenterna behöver vara starka o friska. Ju mer tid jag får spendera på den hör jorden ju mer insikt får jag om att det är själen o det mentala som är viktigast o starkast.
Min rygg fick ju återigen för sig att påminna mig om sin existens på ett smärtsamt sätt o jag undrade varför... Min kärlek hade kloka tankar om att jag tillåtit gamla mindre bra känsloupplevelser att få poppa upp o den stressen satte sig i ryggen, jag kunde bara hålla med; kroppen visar mig tydligt när jag har saker att bearbeta mentalt.
Den senaste tiden har varit helt ljuvlig på många sätt men ryggen har sagt ifrån ordentligt under dom veckorna.
Nu först kopplar jag ihop ett och ett för många av "stressmomenten" har löst upp sig o alla pusselbitar hittar sin rätta plats o jag kan släppa ut det tunga o återta min egen energi, kropp o själ och från en dag till en annan så har smärtan i kroppen minskat till knappt kännbar...
Jag lär mig att alltid sätta själens välmående i första rummet o när det dyker upp fysisk smärta så tittar jag på hur själen mår o jag kommer alltid att må bra och vara smärtfri...
Det är jag själv som har ansvar för mina tankar, jag... Jag...
Det är så enkelt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar