Vi ger varandra så oerhört mycket energi och vi lyfter varandra hela tiden och vi laddar på energin tillsammans och det enbart genom att vara tillsammans. När den energin behöver dela på sig, och det ganska ofrivilligt, så händer något... Den ena energin går åt sitt håll och lämnar ingen energi för den andre att känna och ta in vilket resulterar att den andre får en aldrig tidigare upplevd känsla av depression och stänger av och sätter upp skyddsmurar, blir satt i en mindre chock över ett nytt tillstånd.
Två energikällor som alltid lyfter och fyller på blir två tomma batterier där ingen orkar ladda den andre...
Skönt att det finns batteriladdare som på en kort stund kan återge den energin som varit och önskas.... Batteriladdaren i det här fallet är ärlighet, ord och en djup kärlek...
Telefonsamtal i alla ära men det räcker inte på långa vägar längre.... Jag önskar mig mer och jag kommer att få mer och jag har redan mer eftersom min energi har sällskap dygnet runt och kommer så att ha resten av mitt liv på den här jorden och när det här livet är över så blir våra energier till en energi... Vi är där och nosar på den känslan redan nu emellanåt och den känslan, att vara ett med varandra i energin, är något ljuvligt....
Pusselbitarna, som funnits där och som legat lite utspridda på bordet och som jag tittat på med jämna mellanrum för att hitta rätt plats åt rätt bit för att få till helheten, flyttar sig sakta och målmedvetet in mot den redan nästan färdiga bilden och provar sig fram om dom passar in i dom hålrum som finns kvar. En efter en så hittar dom sin plats och snart, mycket snart visar sig en hel och fri bild framför mig och den vill jag fortsätta att se som genom ett barns ögon...
Några helt ljuvliga ord har fått en plats att bo på i mitt allra innersta; du är mig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar