Jag säger att jag är mitt i livet... och hur vet jag egentligen att det är mitt i mitt liv? Jag har ingen aning om när jag kommer att avsluta mitt liv här och flytta min energi till en annan vibration, det kan vara om ett år eller om 60 år. Det enda jag egentligen kan säga är att jag är i livet och det känns ju gott.
Vi möts just nu i livet och tankarna om hur det hade varit om vi träffats 20 år tidigare kommer upp och jag kan skönja ett litet uns av besvikelse över att vi "missat" så många år tillsammans. Jag undviker känslan med kärleksfull bestämdhet och ser istället att det liv vi levt så här långt på var sitt håll har varit precis så som det ska ha varit för att leda oss fram till där vi är idag.
Och det dyker upp en massa ljuva tankar om alla år vi har framför oss och vi kunde ju ha möts om 15 år och då hade tiden med varandra varit kortare. Varför skriver jag så?! Tiden är ju bara vad den är, nuet...
Jag har slutat att vänta på att göra saker längre fram i livet för vad finns det att vänta på?! Jag tänker igen; jag har ingen aning om när jag avslutar den här energin så det jag längtar till att göra gör jag så snart jag kan, finns inget att vänta på....
Jag vill leva livet fullt ut och numer vill jag inget hellre än att dela det med min älskade... Vill dela alla underbara upplevelser som väntar, alla djupa känslor, alla intryck av kärlek, all tid och all energi.
Delat liv är för mig numer dubblet liv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar