3 juli 2010

Lyckan

Sitter vid mitt köksbord med altandörren på vid gavel med ett glas kallt rosé med jordgubbar och citron i och njuter av min kärleks sällskap medan han fixar en sallad.... Just nu så går jag i ett lyckorus och det är i det närmaste konstant och om det sker någon förändring så är det till att enbart öka på lyckokänslan...

Lyssnade på programmet "Livet & Döden" i P1, under bilresan hem från badet, där en TV-producent yttrade sig om vad lycka är eller snarare olycka.... Citat från honom "Man kan nog inte känna sig levande om man inte slagit i botten riktigt hårt.... inte förrän du mår riktigt dåligt så blir du medveten om att du lever.... jag känner mig som mest levande när jag mår som sämst för det är en av dom få gångerna jag vet att lever i verkligheten och inte i en illusion"
Jag blev helt förstummad av vad jag hörde.... Min första reaktion var; när kommer det program i radion som handlar om det positiva tänkandet och Lagen om attraktion? Det kanske är jag som ska se till att det blir gjort....

Varför är det mer accepterat att må dåligt än att må bra? Att få vältra sig i det negativa och onda är liksom helt ok i samhället och i vänskapskretsar men att säga att allt är bra och att jag mår bra och är lycklig och har fått allt jag önskar DET sticker folk i ögonen.... varför? Den svenska avundsjukan? Den gräsliga Jantelagen?
Får jag känna mig starkare när jag visar empati med en människa och känner jag mig underlägsen när jag "ska" glädjas åt någon annans lycka och framgång?
Det är i framgång som vännen prövas... och även när det har hänt riktigt svåra händelser i en människas liv för då drar jag mig också undan för då vet jag inte hur jag ska bete mig och vad jag ska säga...

Jag fortsätter att säga att jag är lycklig när människor frågar hur jag mår... Jag fortsätter att säga att jag har enbart framgång i mitt jobb.... Jag fortsätter att säga till min kärlek hur mycket jag älskar honom.... Jag fortsätter att stråla och säga att livet är underbart när människor frågar hur det är nuförtiden.... och framför allt jag fortsätter att älska mig själv.... och jag låter Lagen om attraktion vara min ständige ledstjärna...

Jag är lycklig, jag har framgång, jag älskar och jag strålar, med andra ord; jag lever nu! :-)

3 kommentarer:

  1. Känns skönt att läsa detta. Funderingarna finns här också: Varför är det 'mer okej' att må dåligt (vad nu det är för nåt) än att faktiskt må bra....

    SvaraRadera
  2. Glad att jag hittade din blogg! Du skriver så klokt och sant! Din blogg är unik för det finns få som "strålar" som din. Medan det finns hur många bloggar som helst som "smärtar" och är dystra, nattsvarta.

    SvaraRadera
  3. Jag hittade din blogg genom två intressanta löparbloggar.

    Man ska inte be om ursäkt för sin positiva syn på saker och ting. Fortsätt att stråla!

    Välmenta hälsningar från Annika.
    www.AnnikasCarpeDiem.blogspot.com

    SvaraRadera