Sitter i köket med dörren öppen till altanen och kvällsbrisen letar sig in.... den är sval för första gången på länge och mörkret har lagt sig lite tidigare än för några dagar sen och regnet samlas i dom mörka molnen på himlen... fåglarna som bor i kastanjen har sagt sitt för idag och det är tyst och stilla...
Jag gör mig en kopp kaffe och märker att skeden i kaffet är kvar i burken... en snusdosa ligger kvar på vardagsrumsbordet... det är två tandborstar i muggen på toaletten och en liten hög med ren tvätt där hälften av kläderna inte är mina... Klockan på väggen i köket är ny sen en månad tillbaka precis som dekorationerna på kökskaklet... Timern till strykjärnet är påslagen och den lilla basilikan på balkongen nyvattnad..... Parfymdoften ligger kvar precis som täcket och kudden i sovrummet och hyttbiljetten till Tallin och en knöglig liten förpackning med savett och firewirekabeln som kopplar samman två datorer....
Alla dom här sakerna har jag aldrig tidigare bott ensam med förrän nu....
Allt är förändrat för evigt.... för alltid.... Kärleken har flyttat in....
En person som lämnar kvar saker, vare sig det är en present, kvarglömt eller ett tecken på att återkomma snart, lämnar en bit av sig själv i hemmet den varit i.... Den personen finns alltid kvar så länge saken finns där och den påminner ständigt mig om vem som varit här och vem jag väljer att ha i mitt hem varje dag även när personen är fysiskt långt bort härifrån...
Ett foto i alla ära men just den där lilla saken som påminner om värme, ömhet och kärlek är något alldeles speciellt.... sakerna som får mig att le och skicka energi och kärlek till personen som lämnat kvar saken...
Jag minns med alla mina sinnen...
Vem är jag om jag aldrig lämnar några spår hos dom jag möter...? Räcker det att lämna mentala och själsliga spår? Är det viktigt att veta att jag finns med i andra människors liv...?
Vi människor söker ju alltid efter konkreta bevis.... tänker på att människan i över två tusen år letat och fortfarande letar efter spår som bevisar att Jesus funnits... Människor bröt bitar av muren mellan öst- och västtyskland som bevis för att den funnits... Vi plockar med oss stenar från ett hav långt bort som vi besökt.... Det är tydligen viktigt för oss....
Jag har hållit min lilla brorson i min famn idag igen och återigen fått titta in ett barns ögon och fått se det jag också alltid vill se...
Orden i sången följer mig in i natten:
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever, veta att jag räcker till
Jag vill känna att jag levt mitt liv
(Ur "Gabriellas sång")
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar