Änglar finns

Det är sena natten, regnet smattrar mot rutorna och det känns lite som att hösten är på ingång.... den får allt vänta en månad eller tre...
Att sitta i mörkret ensam medan min kärlek och barnen sover är känsla av stor trygghet. Våningen är full av god energi, en energi som jag alltid vill vara i och som jag fått känna av så påtagligt i kväll... Ett samtal utöver det vanliga med den man jag älskar och där orden har landat precis där dom ska bo, där tystnaden har talat sitt tydliga språk och där kärleken tagit den centrala plats som den så självklart ska ha.

Det handlar alltid om det egna jaget... så länge jag bortser ifrån det så kommer den där sista stenen aldrig att flyttas undan så att vi kan lägga den där härligt gröna gräsmattan som vi får njuta av varje dag och som gror och blir saftigare och grönare för varje dag, alltid i lagom längd dessutom. Det ligger en gräsmatta på platsen just nu men den blir aldrig hel förrän den där sista stenen är undanplockad och för evigt kastad åt sidan. Det är bara en lite sten och ibland kan en liten sten göra mer skada än en stor; den syns mindre och den kan gömma sig och göra skada på ett helt annat sätt än en stor synlig sten.

Än så länge så känns det lättare att få ge och älska än att få ta emot och bli älskad och jag vill göra allt jag kan för att inom en snar framtid få vända på den meningen och den som ska hjälpa mig med den förändringen är jag själv.... alltid jag själv.....

Änglar finns och jag har dom på nära håll och jag njuter av att vara i deras närhet och dom bjuder in mig till stormens öga och stannar där med mig med sina öppna handflator....