Tystnad.... Ingen trafik, ingen vind, inget regn.... skymningen sänker sig och naturen vilar... Det enda som hörs är min vovve som snarkar lätt och det enda jag känner är fullständigt lugn, harmoni och kärlek.... Två händer som flätas samman i den stora tystnaden säger mer än tusen ord.....
I tystnaden får alla känslor möjlighet att sorteras utan att bli påverkade av intryck utifrån... i tystnaden talar dom ord som aldrig tidigare blivit sagda och som enbart kan höras i tystnad... I tystnaden finns nuet, det nu som så många talar om, som så många strävar efter att hitta, som så få hittar...
Tystnad kan vara obehaglig när energier människor emellan är så långt ifrån varandra att det enbart blir pinsamt och tungt att vara i tystnad... då är människan tacksam för varje bokstav som sägs även om orden säger absolut ingenting...
I tystnaden uppstår möten vi aldrig kan uppnå när vi samtalar med ord och i tystnaden uppstår det stora, ärliga mötet med mig själv, ett möte som jag mer och mer välkomnar och som jag gärna är i längre och längre perioder för där är mitt hjärta öppet, min hjärna klar och min kärlek som störst. Att kunna sträcka ut en hand och ge en smekning säger så mycket mer än att säga dom där orden som ändå aldrig blir tillräckliga, smekningen är orden som fattas mig och i smekningen är jag totalt ärlig och öppen i själ och hjärta...
Tystnaden kan jag hitta i musiken och musiken hittar jag i naturen när bäcken sakta porlar....
Schhhhh.... ett ljud som förtar tystnaden.... ett finger över ett par läppar och tystnad är tystnad.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar