Frågor

Just nu så tänker jag mycket på vad det är att vara människa, hur jag lever och vad som är viktigt i mitt liv... Jag är en iakttagare av stora mått och när jag är ute och jobbar så ser jag människor på ett annat sätt än jag gjort tidigare. Det känns som att jag iakttar istället för att delta i mötet med andra och den känslan kommer till mig i möten med människor som ligger utanför dom som står mig närmast. Det blir en märklig känsla att stå och samtal med någon om vad som ska göras och samtidigt tänka; var är jag nånstans? Varför är jag här? Varför gör jag det här?
Och ändå så vet jag att jag enbart sysslar med det som jag tycker är skoj.... men det här är en annan känsla...

Har jag tappat känslan av att vara riktigt närvarande?
Är det här signaler på att jag gör annat än det jag vill? Har jag gjort färdigt det jag sysslat med i hela mitt liv?
Det talas om att man ska anpassa sig till samhället, vara och göra det som förväntas, passa in i mönster, värdera saker och händelser utefter vissa skalmått och när det kommer upp så tänker jag; lever jag i nån annan värld i mitt inre.....?

När jag just nu är med den person jag älskar mest så försvinner dom här känslorna och i skrivandet stund så blir det ett samtal med honom och jag förstår vad det handlar om; jag har äntligen börjat se mig själv och har hittat tryggheten i att ge mig själv det bästa i livet. Mitt behov av bekräftelse och kickar har upphört och jag har äntligen börjat se mig omkring och i samma andetag börjat förstå vem jag är ....

Jag lever med min kärlek i en harmoni, vibration och dimension som ÄR och där vill jag vara och där kommer jag att få vara resten av den mänskliga tid jag lever i den här jordiska energin. Jag kommer att göra "utflykter" till det jag behöver göra för att sen återgå till den ljuvliga energi som är så rätt för mig och som jag äntligen hittat eller snarare fått.

Ett lugn, stort som ett hav som vilar, infinner sig i mitt inre och jag kan inse att jag numer aldrig behöver väva in min egen lycka och bekräftelse i andras framgång för nu har jag den i mig själv och genom min kärlek till och från min stora kärlek...

Min stora kärlek som kom precis när han skulle och som är precis så ljuvlig som livet självt....