Facebook

Jag läser en massa statusuppdateringar på Facebook och inser att jag blir mindre och mindre intresserad av cybervärlden och jag funderar än mer på vad det egentligen är vi gör och vad vi vill uppnå med att finnas med i mediaflödet... Handlar det om behovet av ren och skär bekräftelse? Handlar det om att göra sig själv ett annonsfönster? Eller som i mitt fall att använda det för att slänga ut filosofiska tankar och varför vill jag det?
Det är roligt att läsa alla kommentarer på mina inlägg och det har också blivit ett annonsfönster för att tala om när jag t ex är i etern och naturligtvis skriver jag det för att jag vill att folk ska lyssna... Jag har varit restriktiv med sådana inlägg tidigare för jag känner att jag har inget behov av att tala om att jag hörs och syns för jag gör enbart det jag vill och då spelar det ingen roll om människor lyssnar och tittar.... Jag tror att människor dras till det jag gör ändå för att dom vill det :-)

Jag upplever en av vännerna på fb som har ett stort behov av bekräftelse och som alltid berättar om vad som inträffat, vad som skrivits om personen och vad som sagts och för mig är det så tydligt att med varje inlägg som den här personen gör söks det bekräftlse; se mig.... jag är tacksam för att det bekräftelsebehovet har försvunnit ifrån min scen... Jag har börjat bekräfta mig själv och har en person vid min sida som delar min bekräftelse på ett underbart sätt och då försvinner mitt behov av bekräftelsen i det offentliga ...

En god vän till mig har stängt ner sin fb-sida och jag tycker det är en cool handling, vännen har annat som tar hennes tid just nu och jag är nyfiken på att höra hur livet utan fb är.... säkert alldeles utmärkt, härligt och befriande och ett liv med fler möten i det riktiga livet...

Jag funderar på att stänga ner min sida också eller åtminstone, vilket jag redan börjat med, ägna mindre tid åt fb för att återigen få uppleva dom goda samtalen irl..... i verkliga livet.... ;-)