Spöke

Humlan kommer att fortsätta att vara min absoluta favorit och min följeslagare. Den gör precis som den tror att den kan göra; flyga, även om alla andra säger att det är omöjligt. Alltså är ALLT möjligt! Och humlan säger också att jag ska göra det jag föresatt mig och jag ser humlan, ler åt den och följer min väg. Jag har börjat bra och kommer nu att fortsätta med glädje.

Jag har rensat ut så många "spöken" från mitt sinne och nu finns inga kvar för jag har precis bestämt mig för bli av med det sista.
Ett stort "spöke" som jag så länge bjudit in till att vara min verklighet. Det finns där och jag ser det än så länge varje dag och det blir ett spöke som blir mindre och mindre skrämmande.
Ju mindre jag tittar på det jag ser ju mer ser jag av det jag är och av det som är jag dit jag har flyttat mig själv. Till den plats där jag ser mig själv som mitt allra friaste och vackraste jag.

Ett nytt möte har fått mig att fatta ett beslut om att återigen ställa mig på scenen, jag som trodde att jag kände att jag gjort mitt. Där ser man! Och jag känner och förstår att det handlar om att jag släppt alla mina måsten och att jag har slutat lyssna till de som vill säga till mig vad jag ska göra. Den här gången kom förslaget från ett otippat håll och jag fick knappt ens en fråga om att göra det här, det var bara så självklart.
Våra möten är kreativa och jag får enormt mycket härlig positiv input och jag är fortsatt tacksam.
Tacksam för varje minut av mitt fina liv.