Som ett träd

Egentligen borde jag stänga ner och avstå från att läsa och ändå så är jag där. Jag vill se om det fortfarande är så som jag förväntar mig att det ska vara och självklart är det så. Det jag förväntar mig får jag levererat i knät som på beställning.
Min änglavän påminner mig om att det handlar om mig när jag reagerar på det jag läser och ser. En spegling av mig själv på något sätt och helt klart, jag ser mina egna ord väldigt tydligt. Och också något som håller mig tillbaka från att helt välja en högre vibration. Så länge jag är där och läser så kommer jag att stanna där jag är. Det handlar om att våga släppa taget som så många gånger förr.

Varje gång jag läser så har jag en önskan om att det ska ha skett en förändring, en förändring som handlar om egen trygghet, om att ha hittat det som känns rätt och om egna ord. Jag önskar så att personen ifråga hittar sina egna ord, sitt eget språk och sin egen trygghet. Som en stam där grenar bit för bit skjuter ut, bildar nya skott och nya grenar. Alla sitter på samma stam och är beroende av att stammen är djupt rotad för att kunna blomma fullt ut. Utan starka rötter, inga nya grenar. Ett par grenar orkar påbörja sin resa men faller så småningom av eftersom dom saknar näring.

Jag har dessutom under hela helgen varit omsvärmad av humlor, nyckelpigor och nötskrikor. Jag tror att djuren talar till oss och humlan säger mig att trotsa mina förutfattade meningar och klara av det jag föresatt dig. Jag har inga begränsningar, bara fördelar och jag vill använda dom. Tydligare kan det knappast vara; sluta läs, Lisa, och gör det du är ämnad att göra.
Nyckelpigan visar på en hälsing med kärlek från en vän. Någon finns vid min sida och stöttar mig. Budbärare från den andliga världen. Den är så tydlig; det är min änglavän som jag ofta känner så starkt i energin.
Nötskrikan säger mig att jag har kraft att väcka andra till insikt vilket gör att jag oförtrutet fortsätter med min stora lust just nu; att skriva min bok.


Mitt bland alla mina funderingar och mitt filosoferande står han; min kärlek. Jag har så mycket tacksamhet inom mig som jag känner att jag har svårt att förmedla till honom så det enda och mest ärliga jag kan göra är att fortsätta att säga att jag älskar honom och det av hela mitt hjärta. Han gör alla dom där små underbara sakerna för mig utan att säga det, han bara gör dom och plötsligt så finns den där saken på plats, eller något är lite extra ompysslat, något är fixat och jag skulle kunna fortsätta i oändlighet att tala om allt han är. Hans hjärta sitter på det perfekta stället tillsammans med en själ som rymmer allt av godhet, omtanke och kärlek.
Jag blir emellanåt andlös inför hans kärlek till mig och i små, små stunder kan jag undra om jag verkligen är värd hans kravlösa kärlek.
När de stunderna kommer så talar jag mig själv tillrätta och säger till mig själv att jag är det och när jag yppar de känslorna för honom så får jag om och om igen veta att han alltid kommer att vara vid min sida.
Vi vet bägge två att vi har väntat på den här kärleken och vi har bägge två, precis nu, dragit varandra till oss genom att tro på lagen om attraktion. Och här är betydelsen att lagen om attraktion i dubbla led.