Social

Det sägs att vi människor är skapade för att leva i tvåsamhet och att vi behöver finnas med i sociala sammanhang för att må bra.
Det finns människor som varje dag söker olika sammanhang att vara i och det för att känna tillhörighet. Det finns dom som aldrig umgås med någon och blir kallade "enstöringar". Det finns dom som aldrig klarar av att vara ensamma för när dom är det så får dom panik. Det finns dom som älskar självvald ensamhet och ser det som en laddningsstation för att sen kunna vara social.
Att vara s o c i a l.......

Social kompetens handlar om en individs förmåga (kompetens) att samspela med andra individer, företrädesvis med andra personer. Att fungera väl i olika sociala situationer och olika sociala grupper handlar om att i balans kunna samverka med andra individer på ett sätt som dels innebär att man fortsätter upprätthålla en god kommunikation med andra, dels inte inskränker den egna särarten eller värdegrunden. (Wikipedia)

Alltså handlar att vara social om att kunna konsten att anpassa sig efter situationen och sammanhanget. An-passa...Passa in...
Återigen har "Någon" skapat normer för vad det är att vara social och att kunna anpassa sig. Den där "Någon" skulle jag vilja prata med. När jag anpassar mig så ska jag följa spelets regler, ha fingertoppskänsla för vad som är rätt och fel, synas och höras lagom mycket och säga rätt saker vid rätt tidpunkt till rätt person. Jag säger; usch, vad tråkigt!
Jag blir en i den gråa massan som toppstyrs utan att veta vem det är som toppstyr. Det är sådana gånger som det verkligen börjar klia i kroppen på mig och jag vill göra helt tvärtemot och gå emot strömmen. Gärna "störa" sammanhanget med lite finess.
Det som inträffar då är att fokus flyttas från den osynlige ledarens regler och mina blir det som gäller. Ordningen är störd och stannar jag kvar i rummet så kommer samtalet att handla om mig och mina regler och går jag därifrån så inträffar samma sak.

Jag har lätt att vara social i stora jobbsammanhang för då har jag tagit på mig jobbmasken. Jag är en person som helst avstår att gå på mingelparty och ännu mindre gå på partyn för att "knyta kontakter". Jag har en god vän som fullkomligt älskar sådana partyn och han är grym på att dra till sig nya bekantskaper. Jag brukar säga att han får göra det, han som är bäst på det.
Jag trivs bäst i små sammanhang med ett fåtal personer, oftast allra bäst med enbart min kärlek för då kan jag verkligen vara precis som jag är.

Jag tror det är där skon klämmer; jag är sällan mig själv helt och hållet i större sociala sammanhang och jag tycker det är jobbigt att "spela teater". Jag vill alltid vara mig själv, utifrån och in och inifrån och ut.
Och där jag är det bäst, där vill jag vara.
Släppa fjärilen fri, den som fladdrar frenetiskt med vingarna innanför dom kupade stängda händerna.