Förlåt

När jag träffar dig igen, efter en lång tids frånvaro, så skrattar vi och är glada och berättar vad som har hänt den senaste tiden. Pratar om det som är och det vi upplevt. En positiv närvaro i samtalet.
Både du och jag vet vad vi har gått igenom i vår relation och vi har gjort upp ett par gånger, med varandra, och framför allt har jag gjort upp med mig själv och mina känslor. Det har varit en resa med olika avtagsvägar men jag har alltid tagit mig fram till huvudleden och fortsatt att gå den. Stickspåren har blivit färre och färre och när vi nu samtalar så har dom slutat existera.

Jag har lärt mig att möta människor precis där dom är när jag möter dom. Det spelar ingen roll vad dom varit med eller vad dom gjort tidigare. Varje nytt möte är första gången vi ses eftersom både jag och du har fått nya erfarenheter till det som är vi.
Det är en fantastisk tanke att veta att jag för varje nytt möte blir en ny människa! Jag får ju nya infallsvinklar beroende på vad jag har varit med om och vad du varit med om. Jag är ny och du är ny för varje nytt möte oavsett om vi träffas varje dag.
Därför är det än viktigare för mig att möta dig precis där du är just nu. Det ger mig mer glädje att vara med dig nu än att vara med dig där du var då.

När jag fortsätter att "hålla dig" för den du var då så kommer jag att sitta fast i min utveckling. När jag möter dig just nu och här så kan det bara bli ett bra möte för att vi bägge tar livet för vad det är just nu.
Jag var för en tid sen med om att under ett samtal i förbifarten få veta en ganska omvälvande sak om personen jag pratade med. I en mening så sa hon det precis som om jag visste om det. Först undrade jag om jag hört rätt, tänkte lämna det så men så frågade jag i alla fall och hon konfirmerade. Jag bestämde mig då för att det var helt oviktigt att hänga kvar vid det och vi lät det passera. Det enda vi tog upp var att vi bägge varit med om saker som gör att vi är där vi är idag. Det räckte. Jag ville inget mer veta. Jag frågar henne också alltid hur det är nu och aldrig hur det har varit.
Vi möter varandra där vi är.

Förlåtelse är att låsa upp dörren för att släppa någon fri och inse att fången var jag...


Valborg

Traditionen grundar sig på den hedniska högtid som funnits i Tyskland, men har senare kommit att sammankopplas med kulten av den heliga Valborg, mot häxtro och onda andar, som uppstod efter hennes död år 779. Valborg blev förklarad som helgon den 1 maj (därav förr kallad Valborgsmässan, Walpurgistag), och genom denna omständighet förbands hennes namn med den germanska hedendomens på nämnda dag hållna vårfester, som av den kristna övertron stämplades såsom häxförsamlingar. Särskilt trodde man, att på Valborgsmässonatten red häxorna på kvastar eller getabockar till de gamla offerplatserna. För att oskadliggöra spökeriet förde man oväsen och tände eldar på höjderna.

De flesta svenskar firar Valborgsmässoafton men förbinder inte firandet med heliga Valborg. Valborgsfesten står oftare som symbol för våren och ljuset, därigenom går firandet längre tillbaka i tiden än kristendomen som knöt an till de gamla festerna. Eldar tändes ursprungligen inte för att skrämma bort häxor utan för att bränna det gamla och ge plats för det nya. Att ge plats för det nya stämde också väl in i den kristna tolkningen av livet där påskens tema från död till liv också symboliskt fick gestaltas i valborgselden.
(Wikipedia)

Kristendomen har tagit en hednisk högtid och gjort den till sin.... igen.... Inget fel alls, bara intressant.... i min värld......