Illa...? Nej :-)

Varför väljer vi människor att leva i det som gör oss illa...? Jag gör det själv ibland och jag ger mig ju själv en hel del svar på frågan och dom är ganska tuffa att säga samtidigt som det enbart är vad det är:
Jag orkar inte just nu / andra är bättre än jag och fixar det lättare / Jag har inte tid just nu / Känns tryggare i det här som jag är i nu för jag vet inte vad som kommer på andra sidan och det som jag inte vet något om är lite otäckt / jag kommer att behöva ändra på fler saker när jag väl tar tag i det här / det är ok som det är just nu för jag känner mig trygg här i den här känslan och kan hantera den / vilken dag som helst ska jag ta tag i det....
Ständiga undanflykter som gör att jag fortsätter att fly och lägga det på och i framtiden, den, som jag faktiskt är helt ovetande om och den kanske aldrig ens kommer...

Jag fick ett mail ifrån en vän som jag har kontakt med via mail och den möten under dom senaste åren och han skriver så här:

Under min första, stapplande tid i "Lisas värld", då jag tog mod till mig och skickade lite funderande, hel- och halvlarviga mail, dröjde det inte länge förrän det kom tillbaka uppskattande mail. Eftersom jag alltid är ärlig så måste jag säga att jag efter ett tag började tvivla på äktheten bakom alla snälla ord och plusvärden som kom emot mig. Vem var jag? En droppe i det brusande, mäktiga människohav som omger dig...
Men nu, när jag tror att jag lärt känna dig, är jag övertygad om ärligheten och äktheten. :-) Det är imponerande och det värmer i hjärtat.

Orden värmer förstås samtidigt som tanken tar mig vidare och jag känner lite sorg över att vi människor ifrågasätter det goda, kärleken och vänligheten och att det skulle vara något pålagt och insmilande och falskt.... Det är som att det är mer ok att tro på människor som är sura, egoistiska och otrevliga för det är så människor är mest...
En gammal sångtext kommer till mig och jag letar upp den på youtube och blir nostalgisk.... Jag minns när den kom och jag minns också att jag då aldrig riktigt tyckte om den men nu, många år och erfarenheter senare, så sitter texten precis där den ska; i hjärtat och jag förstår innebörden...

Varje gång som någon mot mig ler
Känns det som all kyla smälter ner
Är varje vänligt ord som talas på vår jord
Ett frö som gror
Jag ser det i min fantasi
Vilken värld det ska bli

Om alla kunde tala samma språk
Om alla skulle vandra samma stråk
Mot ett gemensamt mål
Vid horisontens rand
Jag ser ett land
Där varje man och kvinna är fri
Vilken värld det ska bli

En värld där alla människor varje dag
Omsluts av en vänlig famn
Där människor på hopplöshetens hav
Kan finna en tryggad hamn

Jag har ett hopp som bor djupt inom mig
Att en dag har allting ändrat sig
Allt hat och våld som fanns
Av kärlek övervanns
Nå'n gång, nå'nstans
En värld där allt är harmoni
Vilken värld det ska bli

Jag både tror och vet
Att detta hopp ska bli en verklighet
Jag både tror och vet
Att detta hopp ska bli en verklighet
Som du och jag får leva i
Vilken värld det ska bli

En värld där allt är harmoni
Vilken värld det ska bli
(Per-Erik Hallin)

Jag både tror och vet att den här världen finns redan nu bara vi väljer att se att den är högst närvarande. Den finns inom oss alla och vi kan välja att plocka fram den precis just nu och leva i kärlek och harmoni. Jag har slutat vara rädd och faller fritt i känslan av att det kan enbart bli bra när jag följer mitt hjärta