Min vän, sen länge tillbaka, ber mig förklara varför jag gjorde som jag gjorde vid ett visst tillfälle och jag tänker efter innan jag svarar. Det slår mig att hade hade jag avstått från att tala om för henne att jag gjorde det av kärlek, sett ur min synvinkel, så hade frågan ifrån henne aldrig kommit upp... Nu är frågan där och jag svarar utifrån min tanke, känsla och kärlek, utifrån mitt perspektiv just nu... Jag har ändrat filosofi och ser saker från en annan synvinkel nu vilket gör att mitt svar blir något annat än vad som kanske förväntades... Mitt svar är enbart vad det är för mig just idag, just med det som är jag idag, just bara vad det är; ett svar från en människa till en annan... Oh jag ser att det blir ett svar från en människa som bytt livsinställning till en människa som går kvar på samma livstinställningsväg som vi tidigare delade och det är klart att det uppstår frågetecken....
Finns det någon som kan säga vad som är rätt eller fel sätt att agera i en viss situation? Jag tänker att vi alla behöver fundera på var vi befinner oss rent vibrationsmässigt och när jag känner att jag befinner mig någon annanstans i vibration än den personen jag pratar med så blir det ju ett naturligt glapp, våra vägar möts inte just då....
Varför är rädslan så stor att inse att man kanske har gått skilda vägar och att våra vägar just nu inte ens är parallella för en period? Vi är där vi är i våra liv och vi är i ständig förändring och jag säger det igen; jag kan aldrig döma någon och framför allt inte mig själv för mina vägval, jag vill vara glad och känna frid över mina vägval och i det kommer det in människor som vill gå med mig en stund, ett tag eller ett helt liv och på samma sätt följer jag andra en stund, ett tag eller ett helt liv...
Jag kommer till den där insikten där jag varit tidigare och nosat, att jag ska avstå från att prata så mycket och engagera mig där jag märker att det jag vill säga inte landar.... Jag kommer mer och mer att gå på känslan inför en människa om det går att samtala på lika villkor...
Den insikten behövde jag hjälp att komma till och fick den genom klokskapens väg, genom ord från ett öppet hjärta
Insikten för mig är att med ett öppet sinne vara lyhörd för det som är nytt och okänt.
SvaraRaderaDet kan skrämma en lite, därför att man inte vet vad som väntar men, att ha ett öppet sinne för det som är okänt, är precis som ditt "filosofiska fönster".
Ditt öppna sinne och öppna hjärta är som det fönster som står på glänt och där den friska luften får chans att komma in.
Den gamla luften byts mot den nya.
Det blir mycket lättare att andas då.
Jag kan när jag vill stänga fönstret, men om jag genom klokskap öppnar MITT hjärta, mitt sinne, låter jag fönstret åtminstone stå på glänt lite.
I dess springa kan jag sticka ut näsan och dra in ny frisk luft.
Byta livsinställning eller luft - spelar ingen roll. Huvudsaken att du har ett öppet hjärta/fönster mot det som är okänt och nytt.
Insikt är när det filosofiska fönstret är nyputsat - för då är "sikten in" som bäst! ;-)