Frid....

Det rör sig så många känslor i min kropp just nu och frustrationen är påtaglig... Jag vet att frustration enbart infinner sig när jag är på fel ställe, gör saker som går emot vad min kropp säger och enbart längtar efter något annat... Den frustrationen är av godo för mig för den är så grymt tydlig och pockar på och jag blir lyhörd och tittar mig omkring för att se åt vilket håll jag ska gå...

Min känsla av att betrakta människor utifrån och på distans och känna att jag är någon annanstans är tydligare än på länge och det som känns viktigt för mig är att hitta det som gör att jag har ett ständigt lugn, en inre frid och glädje. Dom stunderna finns och jag vet precis när, var och med vem jag befinner mig med när det känns som bäst och jag VET att jag snart kommer att få vara i den känslan all den tid jag önskar.
Jesus sa en gång: Frid ger jag er... varför nyttjar ingen den friden på heltid? Varför slänga iväg den inre friden varje dag och varje dag behöva be om den igen istället för att finnas i den konstant? Jag säger; frid ger jag mig själv genom att göra det som känns bäst för mig och som ger mig lugn, harmoni och frid och dom känslorna hittar jag in den kravlösa kärleken...

Vad är det att vara människa idag? Är det att ha almanackan fulltecknad, vara uppdaterad på Facebook, finnas tillgänglig dygnet runt på sin telefon, sträva, kämpa och slita för att uppnå dom ideal som samhället har satt upp? Att vara människa, är det att vara ständigt bekräftad utifrån? Att hela tiden jaga nya mål, jaga nya framgångar...
Vad är förresten en framgång och vem har hittat på att framgång ska ha med jämförelse att göra?
Fram - gång... att gå framåt... att välja att gå med hjärtat vänt mot solen och ha vinden i ryggen... att välja att gå framåt med framgång....

Alla vi människor på den här jorden, vilka är vi och vad gör vi här och vad är vårt mål? Behöver vi ha mål för att leva eller har vi enbart mål för att överleva? Jag lever i en värld där det är bestämt att jag behöver tjäna en viss summa pengar som jag kan byta emot en viss status och jag kan själv bestämma hur min status ska se ut.... just det, jag bestämmer själv och det utifrån vad som är viktigt för mig; hur vill jag leva?
Tänker också att det är märkligt det här livet; vi är här, vi strävar, jobbar, kämpar och sliter den mesta av tiden och det för att få tillfälle att senare få göra det jag vill såsom att njuta av natur ledighet och livets goda. Och sen, vilket vi alla gör, så dör vi och någon annan kommer till och livet går vidare som om jag aldrig existerat.... Det får mig att tänka att det är ännu viktigare att leva nu och idag och för mig själv och för kärleken...
Jag har inga egna barn som kommer att föra min släkt vidare och jag har ibland tänkt tanken; att vad spelar det för roll om min släkt "dör ut" i den här dimensionen... jag är verkligen som ett rö för vinden och det gör mig ännu mer övertygad om att jag vill leva här och nu och må som allra bäst.

Så, jag väljer kärleken med ALLT vad det innebär och har fram-gång i att enbart leva för och i den no matter what....

‎"Vad vi fruktar mest är inte att vi är otillräckliga.
Vår djupaste rädsla är att vara omåttligt kraftfulla.
det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer mest.
Att spela obetydlig förbättrar inte världen. Det finns ingenting upplyst med att förminska sig för att andra inte ska känna sig osäkra.
När vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma." - Nelson Mandela