Husbygge

Emellanåt så tar mitt bloggande lite paus och det för att jag får uppleva så många ljuvliga saker i mitt liv som tar allt mitt fokus och cybervärlden lämnar jag med glädje och lugn åt sidan och så är jag tillbaka och skriver ner mina tankar när det känns som att jag behöver "skriva av mig" lite.... Ett roligt uttryck att "skriva av sig", som om något verkligen ligger och trycker på så att jag får känslan av att vilja skaka av mig det för att kunna gå vidare med det lättaste sinnet...

Jag har upplevt en helg i energins tecken där frågorna och svaren runt livet, vad det är, var vi är och vart vi är på väg har bollats mellan väggarna här hemma. Två kvinnor och jag har umgåtts i den renaste energin och jag har fått så tydliga tecken på att jag ska följa mitt hjärta i det jag vill syssla med i det här livet och jag vet numer också att det jag är är mitt hjärta... Jag är det mitt hjärta är och har och det känns så skönt och så stort att få veta och känna... Jag skulle aldrig någonsin kunna och vilja svika mitt eget hjärta, det har jag gjort tillräckligt, och nu har jag landat i det jag är och sen var mitt jag ska befinna mig är en helt annan sak....
Vi har talat om energier och dimensioner och jag förstår mer och mer att det finns så mycket där ute som vi kanske möjligen bara har fått nosa på i den är tredimensionella världen... Det är så spännande med allt som är på gång!

Jag vet numer att jag får allt det jag själv sänder ut av känslor och vibrationer och det har tagit mig en stund att förstå att jag nu har fått den kärlek jag alltid frågat efter. Jag får leva i den mest ljuvliga, lugna, trygga, fina, mjuka, rika kärleken och jag har rivit ner dom murar som funnits och ändå så tillåter jag mig att ibland gå till rädsla... Jag har absolut inget att vara rädd för och jag vet hur jag ska hantera den men när den "slår till" så blir det så påtagligt smärtsamt och jag förstår att det inträffar för att jag ännu mer ska känna att jag kan lämna hela mitt hjärta vidöppet till mannen jag älskar...

Jag stod och tittade på dom män som gör i ordning vår husfasad som är av rappat tegel och när jag ser hackan som far fram över det rappade så att det rasar ner från väggen så tänker jag; det är så det känns! Kärleken knackar på min rappade yta och vill ha fram det som är genuint, det som var först, det som finns där innerst, det som är grunden till att mitt hus är vad det är... Det gamla, trasiga och sköra sak bort för att ersättas av något nytt. Det blir hål i rappen och tegelväggen blottas och med skickliga händer, kunskap och kärlek läggs ett nytt vackert rappat lager på huset så att det är helt igen och jag vet, varje gång jag tittar på det, att det finns något vackert, genuint och stadigt där under och jag ler för det är styrka i det huset som står här och det huset är jag och det huset är den kärlek jag får möta, den kärlek jag får leva i, den kärlek som är allt för mig...
Min kärlek vårdar "mitt hus" genom att ta bort det som är trasigt, fult och skört och bygger genom ord och handling upp det igen så att det alltid står där i sin glans mitt framför honom som ett tecken på tacksamhet och ett bevis på hans kärlek till mig...
Han kan alltid se att kärleken är det som håller mitt hus samman och härifrån bygger vi på ett gemensamt hus där vi bägge känner till varenda sten och vi lägger dom precis där dom ska vara så att dom passar perfekt...

Precis just nu sjöng en ensam vårfågel utanför mitt fönster... Det är snart vår igen och den har aldrig varit närmare än just idag...