Ljuset

Det är tidig morgon om min kärlek har för en liten stund sen sagt hejdå och åkt till jobbet. Vanligtvis så brukar jag somna om men idag är det annorlunda.... Det kändes direkt när han åkte att jag redan längtar efter honom och jag tar in och inser att min kärlek till honom växer för varje gång vi är isär och att min önskan att kunna dela mer vaken tid med honom är stor. Jag vet att allt är som det ska just nu men ibland undrar jag hur länge det ska vara "just nu" och det tänkt med glimten i tanken.... Mitt nu är ju allt jag har...

Jag älskar ljuset! Jag njuter av allt som har med ljus av olika slag att göra allt från det yttre till det inre ljuset... Och jag tycker om mörkret också och jag har kommit på varför; för att jag då får använda ljuset :-) Jag kan använda lite eller mycket ljus och mörkret viker alltid undan... mina ögon dras till ljuset, mitt hjärta och mina känslor dras till ljuset, min energi badar i ljus och jag ser och känner att ljuset är kärleken och kärleken är ljuset. "Vi är världens ljus", vilken enorm kraft och tillförsikt i att veta att vi människor är världens ljus! Måtte vi släppa fram det och lysa och lysa i evigheters evigheter och lägga det mörka, dystra, tunga och jobbiga vid sidan om... Mörkret kommer alltid att finnas och min önskan är att vi alla kommer att välja att tända ljuset för...
Jag nynnar på sången "Ljuset lyser i mörkret, mörkret har inte fått makt därmed...." Vilket kraft i det!

I lördags så fick jag uppleva att samtala med en präst i svenska kyrkan inför publik och det vi samtalade om var våra likheter i tankar och känslor mellan kristendom och det jag numer sätter som ledstjärna nummer ett i mitt filosoferande och allt i ljusets tecken. Öppenheten emellan oss var så tydlig och vi gav av oss bägge utifrån våra tankar. Jag har ingen aning om var och hos vem våra ord landade eller förkastades och det spelar mindre roll för dom minuterna tillsammans med publik, musiker och oss själva var i ljusets tecken och när vi är i ljuset kan inget mörker råda...

Jag kan gråta över att människor väljer det mörka, och då menar jag det mörker som är kopplat till det tunga, negativa, jobbiga, frustrerande och energilösa, och skickar så mycket längtan till universum om att vi, det mänskliga släktet, ska inse att vi alla vill leva i ljuset och jag vet att mina önskningar hörsammas och jag vet också att människor väljer sina egna vägar att gå.
Jag kan bara fortsätta att leva i ljuset tillsammans med människor som också väljer ljuset... en flammande låga tar makten över mörkret och tusentals flammande lågor har ännu större makt över mörkret...

Och det största ljuset av alla, mitt eget inre, tillsammans med urkraften och energin solen, det kan ju enbart bli till det bästa ljuset...

Jag är ett ljus och det för att jag lyser som den jag innerst inne är och jag vågar och vill låta min låga lysa för andra...

Så innan min låga flämtar till,
och skymningstimman tiger still,
vill jag vara ett bloss för dom som följer oss
en tid, ett ljus på deras stig;
En tid, ett ljus i deras liv.
(Björn Afzelius)