1 december 2011
Nyfiken
Jag är nyfiken men jag lär mig att avstå när jag ska avstå och vara nyfiken när jag känner att jag kan vara det.
Idag började jag skriva på ett mail till en person som alltid uttrycker sig med dom mest negativa tankar jag någonsin stött på. Jag blir så otroligt nyfiken på vad det är som gör att man tror att man mår bättre av att omge sig med allt det negativa. Jag började skriva men insåg sen att det är ingen idé. Hur ska jag framställa det jag undrar? Vad ger mig rätt att fråga och dömer jag personen ifråga när jag vill fråga? Jag skrev två meningar men sen avstod jag och raderade ut alltihop.
Jag är fortfarande lika nyfiken!
Vem är hon? Hur tänker hon? Vad är det för kick hon får av att skriva av sig på sociala medier med dom mest negativa kommentarer? Hur rädd är hon? Hur hög är muren hon ställt upp runtomkring sig? Vem tillåter hon att komma innanför? Vad har gjort att hon bygger som hon gör? Vad är en positiv tanke för henne? Är det en roll hon tagit på sig att bli en "Häxan Surtant" eller är hon sådan av naturen? Finns hon överhuvudtaget? Varför beskriver hon med stolthet hur illa hon mår? Vilka av mina frågor skulle hon svara på?
Jag är fortfarande nyfiken!
Jag lär mig dock att avstå och känner att ska jag fråga så bör jag göra det ansikte mot ansikte så att jag kan känna av energin, se kroppsspråket och höra rösten. Det gäller alla människor som jag är nyfiken på hur dom tänker.
Jag tänker att det jag kan göra är att skicka henne min bok när den är färdig för då kan hon läsa och ta till så mycket eller lite hon vill.
Under tiden så är jag fortfarande nyfiken!
Minns att min farmor alltid sa att jag var det mest nyfikna barn hon träffat och idag kan jag se att hon hade rätt. Jag är tacksam för min nyfikenhet för den för mig framåt och jag lär mig massor av saker. Jag frågar och lyssnar och lyssnar och frågar och får svar och kan fortsätta att vara frågvis och nyfiken och samtalen och vetskaperna efter svar på frågorna ger mig massor av goda erfarenheter och jag fortsätter att vara nyfiken och det med ett leende :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skicka mailet tycker jag, hon kan behöva höra dina ord och kanske se lite annorlunda på tillvaron.
SvaraRaderaKram, Maria Wahl