Fundering

" - Vad är julen för den moderna människan?"
" - Gud kommer till människan i form av ett litet barn"
Frågan ställdes av en reporter och biskopen svarade. När jag hörde det så blev jag mäkta förvånad.

Jag har ju numer många frågor att ställa angående religion i allmänhet och antagligen för att jag själv under den största delen av mitt varit en aktiv kristen men nu lämnat det. Jag medverkar fortfarande i kyrkan rent musikaliskt men jag är noga med att välja mina tillfällen. Jag kan till och med känna mig lite obstinat och har ofta velat ifrågasätta det som sägs. Jag har dock nästan helt slutat med att göra det eftersom jag märker att det kan ställa till det och det är något jag helst vill avstå. Märker också att det är känsligt att uttrycka tvivel inför kristendomen så jag väntar tills det kommer bra tillfällen. Och dom kommer när dom ska.
Nu till jul så är det ju konserter som gäller och alla texter handlar om varför vi traditionsenligt firar jul, den religiösa traditionen och jag är uppvuxen i den. Jag kan också välja att lyssna till min brors musik och då och då delta som körledare när vi gör hans mässa och det för att hans musik är väldigt speciell för mig.
Tonerna gör att det fungerar bra att vara i den texten också. Jag funderar själv över varför det är så men det får bara vara så och det känns bra.

Tillbaka till svaret om att Gud kommer till människan i form av ett litet barn; hur ska den moderna människan förstå vad det innebär?! Jag kan förstå det eftersom jag är uppvuxen med det men de människor som aldrig kommer i kontakt med kyrkan och religion eller t o m vardagsmänniskan hur kan de förstå? Vadå genom ett barn?!
Jag skulle önska att han som är högst i rang, biskopen, kunde hitta ett språk och sätt att kunna förmedla de bra sakerna med ärlig kyrklig verksamhet så som medmänsklighet och omtanke. Att visa kärlek både i ord och framför allt i handling.
I min värld är det numer handlingen som räknas. Ord kan sägas till höger och vänster och slängas med men dom är värda ingenting om dom aldrig kommer till handling. Därför är det också viktigt att orden jag säger sägs med omsorg och att jag är noga med vad jag säger.

När ska kyrkan utvecklas utifrån det som skrevs och sades för över 2000 år sen? Och behövs det religiösa budskapet för att vi människor ska hitta det bästa inom oss själva och gentemot varandra? Kan vi hitta det på ett annat sätt eller kommer det kristna budskapet alltid att vara vår grund? Jag tycker t ex att 8 av de 10 budorden är en bra ledstjärna och det finns tankar i andra religioner som jag gärna tar till mig också. Och jag upplever att Jesus var en fantastisk man som använde sin energi här på jorden för att göra gott. Men sen?!

"Gud blev kött och tog sin boning bland oss", Gud blev Jesus och den tanken är god.
Vad har hänt med den känslan idag?
Och när jag ställer frågan så är det utifrån var jag själv befinner mig just idag