Jag håller på och skriver min bok och känslan för den är att den verkligen ska komma ut. Jag längtar till att få hålla den i min hand och jag längtar till att kunna dela med mig av den. Känslan att det är helt rätt att ge ut den är stark.
Jag har skrivit på den en längre tid och ibland känt att jag stoppat mig själv från skrivandet genom att ha massor av andra saker att göra, att prioritera bort den, trots att längtan att enbart få skriva är så stark.
Jag har helt enkelt begränsat mig själv och nu förstår jag varför.
Jag har en sådan stark längtan att ge ut allt jag skriver och jag skriver hela tiden, vilket gör att jag aldrig blir klar eftersom jag helt har släppt begränsningarna och jag aldrig kommer till avslut. Återigen har jag funderat alldeles för mycket på hur boken ska bli och naturligtvis stoppa mig själv i det eftersom jag ska strunta i hur. Universum bara väntade på att jag skulle lyssna och häromdagen så gjorde jag det och hjälpen kom från oväntat håll, som vanligt.
Jag pratade med min änglavän och hon frågade om boken och jag berättade som det var. Då sa hon världens mest självklara sak som jag själv aldrig ens tänkt på: " - Du kan ju alltid skriva bok nummer 2!"
Ha! Såja, där kom svaret på mitt hur! Självklart!
Alla mina tankar på begränsning var som bortblåsta och jag fick återigen en stor lust till att äntligen skicka iväg dom kapitel som är klara för redigering.
En liten mening från oväntat håll och det löser upp alla knutar. Tacksam!
Jag tror på att släppa på mina begränsningar i det mesta och jag ser också nu, efter den här bokkänslan, att det är bra att sätta upp en begränsning i mening att bli klar med något som ska tas vidare. Den begränsningen befriar mig och gör mig ännu mer öppen för det som jag är ämnad att göra och det som jag vill göra.
En begränsning i mening att bli klar med något som ska tas vidare befriar mitt sinne, så nu släpper jag taget om titeln på boken och låter den komma till mig precis när den ska och jag struntar i hur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar