Dan före dan

Det är kvällen före julafton, min kärlek mår gott i köket där han förbereder den italienska julbuffén till i morgon (vi skippar vanlig julmat i år) barnen har kommit och softar i soffan framför TV:n. Det brinner ljus överallt i lägenheten och jag lyssnar till mitt enda positiva "jul-måste" i musikväg; den ryske storsångaren Ivan Rebroff.
Jag vet att min mamma, pappa och bror mår bra och det känns gott. Får ett litet hjärtknip när jag tänker på lilla Cindy som jag saknar något fantastiskt mycket. Hon har det bra, jag vet det, men det känns ändå... Lilla älskade skruttrumpa...

Läste min blogg från förra årets jul och det är otroligt vilken skillnad det är på väder! Förra året var det hejdlöst mycket snö och i år är det över 7 grader varmt. Moder Jord gör lite som hon vill eller också är det så att hon anpassar sig efter hur vi behandlar henne.

Just nu är det fantastiskt mycket jobb på radion och det är riktigt roligt men det ska också bli skönt med några lediga dagar och sen har jag mitt stora uppdrag nästa lördag då jag har fått äran att nyårstala till alla Norrköpingsbor. Än så länge har jag bara tänkte lite grann på vad jag ska säga och tankarna far hit och dit och jag vet att mitt tal kommer att landa helt rätt när det är färdigt. Jag ska börja plita lite i helgen nu och sen får det vila lite och så är det färdigt precis när det ska. Tror att jag ska nämna giraffen.
Jag ser fram emot det och jag vet vilken härlig känsla det var när jag för ett antal år sen fick hålla årets Valborgsmässotal, 2004 tror jag, vilket också var en stor ära.

I kväll ska jag göra mitt enda "julmats-måste" och det är tradition i vår familj på mammas sida långt bak i tiden att göra rosolje, en rysk rödbetssallad, just till julafton. Tror att min mage kommer att fixa det galant också.

Mina filosofiska tankar är många och dom får leva sitt egna liv i mitt inre