Ett avsnitt

Idag bjuder jag mig själv och er alla som läser min blogg på ett avsnitt ur min kommande bok. Lite läskigt att släppa ut men också ljuvligt :-) Bokslutet, rätt ord i sammanhanget, kommer närmare för varje dag.


ETT HUS AV KÄRLEK

Jag står och tittar på de män som gör i ordning vår husfasad, rappat tegel, och när jag ser hackan som far fram över det rappade så att det rasar ner från väggen så tänker jag; det är så det känns! Kärleken knackar på min rappade yta och vill ha fram det som är genuint, det som var först, det som finns där innerst inne, det som är grunden till att ”mitt hus” är vad det är i dag. Det ytliga, trasiga och hårda lagret ska bort för att ersättas av något nytt.

Det blir hål i rappen och tegelväggen blottas och med skickliga händer, kunskap och kärlek läggs ett nytt vackert rappat lager på huset så att det är helt igen. Varje gång jag tittar på väggen så vet jag att det finns något vackert, genuint och stadigt där under och det är styrka i det huset som står här. Det huset är jag och jag får möta kärleken, den kärlek jag får leva i, den kärlek som är allt för mig. Kärleken till mig själv kommer först och när jag lagat mina sprickor så har jag över att dela med mig av till min kärlek, min kärlek som flyttat in i ”huset bredvid”. Vi delar nu samma vackra innergård.

Min kärlek vårdar "mitt hus" genom att ta bort det som är trasigt, fult och hårt och bygger genom ord och handling upp det igen så att det alltid står där i sin glans mitt framför honom som ett tecken på tacksamhet och ett bevis på hans kärlek till mig.

Han kan alltid se att kärleken är det som håller samman mitt hus. Härifrån bygger vi på ett gemensamt hus där vi bägge känner till varenda sten och vi lägger dem precis där de ska vara så att de passar perfekt i och bredvid varandra.
Vi bygger en stadig grund på berget.