Uppfattning av verkligheten

Min uppfattning av verkligheten är min och ingen annan kan säga något om den vilket gör att jag alltid är en spegel och aldrig kan säga något om någon annans uppfattning . Visst, jag skulle önska att fler tänkte och kände som jag för att jag vet att jag mår så bra i min filosofi men jag kommer på att det är verkligen så att var och en blir salig på sin tro.

När en person berättar om sin verklighet och jag uppfattar det som att det negativa har stor överhand och personen ibland säger: "- Jag har en positiv livssyn, är positiv för annars skulle jag aldrig klara livet" och jag hör: " - Jag är negativ i många av mina kommentarer, jag är rädd för det mesta, ser allt från den negativa sidan och har en attityd som gör att människor avstår att vilja komma med mothugg och på det sättet klarar jag livet", vems verklighet är det som gäller?

Jag ser att det är bägges eftersom personen jag lyssnar till bara kan uppleva sin egen sanning och verklighet precis som jag enbart kan känna och utgå ifrån min upplevelse och sanning. Jag blir mer och mer övertygad om att det enda som gäller är att jag lever efter det som jag känner är rätt och när jag samtalar med människor så kan jag dela med mig först när dom frågar.
Och jag delar utifrån mig själv och har alltid mig själv som exempel. Ord som jag slänger på människor rinner enbart av dem om de är långt ifrån det som personen själv känner, teflonskölden är ofta uppe och den behöver plockas ner av personen själv, jag kan aldrig slita eller dra av den, aldrig ens smeka av den, det arbetet gör personen själv.

Jag blir bättre och bättre på att enart lyssna utan att bli frustrerad över den andre personens livsval och kommentarer och det går bättre och bättre och jag avstår att kommentera för mina tankar och energi ligger åt ett helt annat håll.
Vi är över 9 miljarder människor på jorden och när jag tänker på att alla personer, varenda en, är unik så hissnar det nästan. Vilken grej! Och ändå, mycket av det vi ägnar oss åt är att förändra oss så att vi ska likna andra, att passa in i sociala mönster som någon bestämt, att säga, tycka och tänka som alla andra gör.
Hallå! Det är lika bra att lägga ner det energislöseriet eftersom det aldrig kommer att införlivas! Vi kommer alltid att vara precis så unika som vi är, ingen människa (9 miljarder!) är lik någon annan, ingen!

Den tanken stärker mig i min egen verklighets övertygelse om att jag är precis som jag ska och vill vara och jag fortsätter att leva som jag lär.