Mina känslor just nu får mig att tänka mig själv som en lök där jag plockar bort det yttersta hårda skalet för att sen komma till lite tunnar skal för att sen plocka bort ytterligare skal osv tills löken är sitt allra vackraste och finaste jag. Jag vill åt kärnan och njutningen, inget hårt skal får sitta ivägen. Ibland tar det längre tid att få bort skalet för det är liksom fastklibbat på kärnan och när man börjar dra i det så följer enbart en tunn sträng av skalet med och det blir pilligt och tidskrävande att komma till kärnan. Lite omständligt och tålamodsprövande både för mig själv och min omgivning.
Väl inne så ser jag att det var värt att vänta på för där finns bara renhet, fräschet, nyttigheter och högt glänsande fruktkärna.
Tårar blir det när jag börjar skära i löken och processen gör att jag läker snabbare.
När löken får möta värme så blir den söt och välsmakande och smaken blir förhöjd ihop med nya ingredienser, komponenter som gör att den perfekta mixen uppstår.
Den perfekta mixen som uppkommit enbart genom att plocka av skal, för skal, för skal och blottlägga kärnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar