Drömfokus

Jag har en god vän som just nu lever sin dröm och samtidigt håller på att tappa fotfästet i och med att saker och ting hopar sig och till och med kroppen säger ifrån och ger tydliga signaler om att något är snett... Jag undrar; är det verkligen värt att må dåligt för att få leva sin dröm? Och varför tillåta sig att må dåligt när drömmen är det som lockar och drar? Vad blir det kvar av det som en gång var den största längtan?

När jag hamnar lite i diket så brukar jag numer sätta mig ner och fundera på vad det egentligen var jag ville och verkligen syna mig själv för att komma fram till hur jag har formulerat mig. Har jag bett om att få uppleva resan TILL målet eller har jag önskat mig MÅLET?

En annan vän trodde att personen hittat partnern i sitt liv och drog upp allt med rötterna, barn, jobb och hem för att få flytta ihop med sin kärlek. När allt var klart så backar partnern och säger att den inte är redo för det dom bestämt...
Jag vet att min vän önskat sig förändring i sitt liv och fick det med besked men drömmen var en helt annan än det som kom ut.
Min vän kommer att klara sig utmärkt så länge personen ifråga sätter sina drömmar först nu och utgår ifrån hur situationen ser ut idag och då kommer personen att se att det blev förändring och att det enbart kan bli bättre.
Något sa ifrån nu för att det ska bli bättre.


För ett par år sen så var jag helt målfokuserad på att göra en skiva tillsammans med en god vän och vi jobbade stenhårt för att skivan skulle bli till på alla sätt och många deltog i vårt projekt. När skivan sen väl var helt färdig och låg i kartonger och bara väntade på att få lanseras och komma ut till människor som skulle få lyssna till musiken så tog plötsligt allting stopp.... Jag vet att jag tänkte; det är ju NU det börjar, nu när den ska ut! Återigen tvärnit och andra fokus tog plats.
Det tog mig ett tag att komma på vad kruxet var och idag kan jag se att det berodde på att vi önskat göra en skiva och en skiva gjorde vi. Däremot vad som skulle komma efter det hade vi glömt bort att fokusera på och ge energi, så självklart, i min värld, så havererade projektet och jag tror att skivorna fortfarande ligger i kartonger i en källare, tror, utan att veta.

Jag är helt tillfreds med att det blev som det blev och återigen, allting är vad det är, och jag lärde mig massor på den resan vad det gäller fokusering och önskningar och färdriktning. Tacksam för det för det gör det lätt idag att sitta ner och fundera på vad det var jag önskade mig.
Jag vet också idag att jag behöver lyssna till min innersta ande och ignorera mitt ego och det för mig också alltid närmare det som känns rätt för mig.

Jag värnar om att jag ska må bra och jag vet att när jag gör saker för min skull och för att jag tycker det är roligt, även när jag är överhopad av jobb, så mår jag bra och då vet jag att det är min ande som visar vägen.
Jag har slutat att ställa upp på krav, tar gärna önskemål, och jag är också egen företagare av en stor anledning och det är att jag vill bestämma själv hur min livsskuta ska styras. Jag undviker att vara i en massa dålig energi.

En ryggsäck ser jag aldrig med blotta ögat för den hänger på min rygg och tynger ner. Varför låta tankarna i och om den förstöra min sikt framåt? Töm den, och använd den sen till goda tankar som jag sen kan dela med mig av, goda tankar som inget väger...