Färdigtestat

Livet besegrar döden, igen... Med andra ord; vår!


Det är en ypperlig dag att fortsätta just idag. Mycket härligt som väntar och tiden till dess vill jag förvalta väl. Våren är på gång och ljuset har återvänt vilket är fantastiskt skönt och både kropp och själ lever upp.
Det är länge sen nu jag sa att jag mår bättre när solen lyser för jag fick frågan av en god vän, för ett par år sen. om jag då alltid mår sämre för att det är annat väder än sol.... Den frågan fick mig att fundera över vad jag sa och jag bestämde mig för att må lika bra oavsett väder men nu är jag benägen att ändra mig för jag känner att jag mår bättre när solen är framme. Solen, vår största livgivare :-)

Min egentid är åter här igen och jag får tillfälle att reflektera över saker som jag gör och som jag tänker och jag har kommit fram till att jag agerat lite som ett barn den senaste tiden, ett barn som vill testa sina föräldrars kärlek. Testar gränser hela tiden tills barnet känner att det spelar ingen roll vad jag gör för jag är älskad oavsett och när den insikten landar så är det totalt ointressant att fortsätta testa gränser.
Det är inget jag gjort medvetet eller det känns snarare som att mitt undermedvetna jobbat på bra men nu är det stopp med det just nu så är jag istället medveten och har tagit kommandot igen. Och när jag tar kommandot över mitt undermedvetande så blir det förändring till det bättre. Då kan jag få till struktur och förberedelser och i det kan jag sen vara spontan och fri.

Vi samtalade om vad som är viktigt för att må bra och det handlar om att omge sig med människor som för mig framåt i det andliga och filosofiska och om mat, motion och vatten. Vatten, den andra stora livgivaren. Egentligen en enkel ekvation som är lätt att få ihop dvs när jag är m e d v e t en och låter bygones be bygones och ser framåt.

Min framtid, tillsammans med min kärlek, är ljus, lysande, ljuvlig och i ständig förändring och jag blir alltmer övertygad om att det är till att lyssna till när förändringarna pockar på. Inget skrämmer mig, jag välkomnar och säger till mig själv att fortsätta vara en g ö r a r e. En betraktare som ser förändringens vindar och blir en stark deltagare och jag sticker ut hakan och säger att jag också är en ledare.