Jag har alltid sagt att jag aldrig vill flytta tillbaka till min barndoms stad för där skulle jag alltid vara den Lisa jag var då, Lisa 30 år yngre. Det skulle ta mig evigheter att få människor att se mig som den jag är idag så jag väljer att avstå det.
Jag har varit på skolåterträffar, jag har träffat gamla elever, jag har haft reunions med gamla körer och jag har alltid känt mig lite obekväm… Idag kan jag förstå varför och jag ser att det är för att jag under hela mitt liv fram tills för ett par år sen aldrig satt värde på mig själv och alla återträffar har återfört mig till känsloläget där jag var då, vilket aldrig känts riktigt bra. En ung kvinna som satt sig själv på undantag och aldrig tagit plats mer än att ha varit duktig ger inga goa känslor.
Så idag när jag ev får en förfrågan om en nostalgiträff så tänker jag efter två gånger.
Jag bestämmer mig för att gå till träffen och vara en betraktare och lyssnare och jag är oftast den som lämnar träffen först, vilket känns skönt.
Mitt behov att möta mina förflutna sammanhang är litet och dom personer som jag gärna återser dom ser jag till att träffa på tumanhand eller i små grupper. Det, däremot, tycker jag är oerhört intressant och härligt för då har jag möjlighet att verkligen få samtala utifrån den jag är idag, absolut prata minne och skratta åt det som var då, men också att hitta till varandra i dagens ljus. Dela livsvärderingar, livsfrågor och livsfilosofi.
Under mitt filosoferande om återträffar så slår det mig att den kristna falangen ofta talar om att ses igen och då i himlen. Där blir återträffen en sak att hoppas på och att hålla hoppet uppe av. Magnus Uggla, som jag för övrigt inte har en aning om han är kristen eller inte, beskriver återträffen i en av sina sånger:
När vi ses i himmelen,
då får du veta vad alla har gjort,
och vad som hände sen.
När vi ses i himmelen,
det är okej om det tar lite tid,
bara vi möts igen,
upp i himmelen.
Jag tror på återträffar som helar och för gott med sig och som tar oss vidare framåt. Framåt ifrån det som är vårt nu och till det som blir vårt härligaste nu. Jag träffar gärna åter dom människor jag önskar ha i min närhet, en återträff i framtiden, en träff att åter få se och prata med dom vänner jag vill dela livserfarenheter med.
Och vi har med vår längtan om återträffar i våra vanligaste hälsningsfraser; vi hörs! Vi ses igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar