Myrstack

Just nu ser jag framför mig en bild av vår jord. Jag ser på den utifrån med någon sorts förstoringsglas så att jag kan se alla människor röra sig samtidigt och när jag säger alla människor så menar jag alla. Tanken går direkt till en stor myrstack. Det rör sig hela tiden i en faslig fart, alla vet vart dom ska ska, få krockar utan har sin väg utstakad. En del olyckor inträffar i stacken och slagsmål uppstår men vi myllrar på. Maxfart hela tiden och stressen och frenesin är påtaglig. Ingen rast och absolut ingen ro.
De som faller utanför ramen blir bortsläpade så att rörelsen är obehindrad. Är det någon in den här myrstacken som kan stanna upp och ställa sig och betrakta? Möjligen en liten stund för att sen ge sig in i stackens myller igen.
Finns det plats för individens egna tankar och kreativitet? Ja, kanske för en stund för att sedan dras in i systemet igen. Ett system som det är lättare att vara i än att påverka.

Hittade en text om myror på nätet och på skoj så bytte jag ut ordet myror mot människor. Det finns många likheter.
En myrstack gör dock något som jordstacken aldrig gör, den trycker på pausknappen vad det gäller att myllra på utsidan. De tar in hela sin styrka och vilar sig på kommando. Men skulle någon fiende komma för nära stacken och misshandla den så kommer soldaterna direkt för att försvara. Skulle vi försvara vår jord om det kommer en fiende utifrån och vill invadera? Ja, troligtvis och faktiskt, vi kanske också trycker på pausknappen, t o m alldeles för ofta när vi är loja inför vad som händer oss. Vi tittar lite förstrött eller än mer med rädsla och drar oss försiktigt undan tills vi själva blir attackerade, då, är det taggarna utåt och vi undrar var alla andra är som ska hjälpa oss, ingen finns där när det verkligen behövs.

Människan är en märklig varelse och ju mer jag tittar på mig själv och andra så tycker jag att vi beter oss märkligt. Den här munnen som vi har fått för att samtala med säger en sak, vår handling en annan. Ofta många, många ord men lite handling. Och när någon handlar istället för att orda så skapar det massor, massor av ord ifrån andra.
Är det tanken som räknas eller är det handlingen?
Kommunikation med ärligheten som ledstjärna.