Det är ett ständigt görande, vi gör hela tiden, till och med när jag sover. Livet är fullt av verb som jag gör. Jag tror knappt vi kan existera utan att göra, att existera är ju också att göra eller det kanske är att vara, vilket ju också är ett verb. Verkar vara en sluten cirkel.
Standardfrågorna vi konstant får, ställer och svarar på är; Vad gör du? Vad ska du göra? Vad gjorde du igår?
Det känns som att det är viktigt för oss att ha något att presentera som svar på de här frågorna, allt för att vara någon och för att framstå som viktig i ett sammanhang. Att betyga att jag minsann har saker att göra. En del göranden är viktigare än andra allt enligt mänsklighetens normer och ramar.
Egot boostas hela tiden när vi gör och framför allt när vi säger till andra vad vi gör. Egodräkten växer för varje görande som jag levererar. Inget fel, det är så vi fungerar, men jag tror att det är viktigt att vi tar oss en rejäl titt på vår egodräkt för att se att den sitter som den ska, håller sig på plats och är proportionellt till resten av kroppen och jaget.
Vad händer om vi byter ut frågorna och svaren; Vad/vem är du? Vem/vad vill du vara? Vem/vad har du varit?
De frågorna kan vara svåra att svara på eftersom görandet är så mycket viktigare för oss rent socialt och vi lägger väldigt lite tid på att sitta ner och fundera över svaren om frågan skulle komma. Vi gör det enkelt för oss genom att välja de enkla frågorna och de enkla svaren.
Vad händer den dagen när vi har slut på görandet? När vi står där helt nakna och får säga; det här är jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar