Älska din nästa

"Älska din nästa såsom dig själv", oj, så stort att fatta och ännu större att förverkliga i mitt egna liv! Vilken utmaning! Hur många av oss har kommit så långt? Jag ser med spänning fram emot den dagen när vi alla helt och fullt kan älska vår nästa såsom oss själva.
Det är en otroligt stor mänsklig utmaning och eftersom jag tror att det är få av oss som verkligen lever efter den devisen så kommer det att ta många år innan vi är där. Jag tror att det går och det behövs en hel del jobb och det handlar alltid om att börja med sig själv, framför allt den här gången.
Och det handlar om att leva som jag lär. Det är där brister (ett ord jag använder flera gånger här). Utifrån det jag betraktar och ser omkring mig så säger sig människor leva efter en viss religion, ideologi eller filosofi men när det kommer till kritan, eller snarare till det vardagliga livet, så "glöms" det bort att leva som man lär. Hur ska vi någonsin då få till det som vi säger att vi önskar? Och då hör jag "jag är bara människa". Ja, det är ju precis det, vi är människor som skulle kunna sluta skylla på att vi är just människor och ta vårt ansvar istället.

Vi glömmer oftast bort att tycka om oss själv eller också är det så att vi ser till att glömma bort det. Vi stöter undan oss själva för det är ett så stort projekt och det är lättare att fokusera på saker utanför mig själv för dom kan jag lämna när dom är färdiga. Mig själv har jag dygnet runt och det är där det spricker känns det som. Jag umgås med mig själv 24 timmar om dygnet och att då strunta i att tycka om den personen är ju oerhört märkligt. Att konstant leva med sin fiende. Det är ju självklart att vi mår dåligt då.
Vi har fått för oss att det är egoistiskt att älska sig själv. Den egoism vi ser runt omkring oss beror tvärtom på att vi tycker om oss själva för lite. Det är en förutsättning att jag kan acceptera mig själv om jag skall kunna tycka om andra människor. Att fylla glaset med kärlek till mig själv först och sen erbjuda det som rinner över till mina medmänniskor.
Om jag hela tiden säger att jag ingenting är värd hur skall jag då kunna ha något att ge till andra människor?

Det lutar mer åt att säga; älska din nästa och strunta i dig själv.
Det spricker direkt eftersom allt börjar med mig själv. Jag har ansvaret för mig själv och hur jag väljer att leva mitt liv och när jag tar ansvar så blir helheten bra.

På engelska säger meningen "Love thy neighbor as thyself", älska din granne som dig själv. Hur ska jag någonsin kunna älska min granne när jag först behöver älska mig själv och min familj villkorslöst? Och dom människor som vill älska sin nästa såsom sin sig själv upplevs som hot; Jesus, Dalai Lama, Gandhi för att nämna några

"Du skall älska din nästa, såsom dig själv". Dubbeltydigt och så svårt. Att våga lita på andra, att våga älska, att släppa kontrollen. Det är kanske därför vi får ett helt liv på oss att hitta dit.

Hur lång tid jag har kvar i den här dimensionen? Ingen aning så det är bara att börja älska mig själv nu så jag kan älska min nästa lika mycket den tid jag har här.