Jag fascineras över att jag kan lägga livet i "vänt-påse" så mycket som jag gör nu. Och också att livet ändå snurrar vidare och allt fungerar som vanligt. Inget stannar ju av och väntar med mig och det är ju skönt. Jag kan stilla betrakta utifrån hur allt fungerar och delta så mycket som jag vill. Mina jobbuppdrag har placerat sig så perfekt som dom bara kan, ända fram till och med den 11:e har jag fullt upp och sen har jag tackat nej till ett par enstaka jobb i andra hälften av september, det får bli lite semester där.
11:e september förresten, det är 10 år sedan "9/11", 10 år sen! Jag minns som igår vad jag gjorde den dagen det hände.
Två dagar i stugan nu gör också att jag får lugn och ro och min vovve hänger med och är pigg så vi får se vad veterinären säger på fredag. Jag känner mig lugnare nu inför mötet, jag har samtalat om känslorna och jag vet att det är det bästa sättet att tackla det på. Och återigen, jag har ingen aning om när saker och ting händer, det händer när det ska och det finns faktiskt ett lugn eftersom jag aldrig kan veta när.
Undrar hur det skulle vara att leva med visshet om alltings när? När jag funderar över det så känns det som att pressen och stressen skulle vara enorm, att hela tiden parera mitt liv utefter vissa datum då jag vet att saker ska inträffa. Det räcker med att nu planera in saker och TRO att dom ska inträffa då, det är inget jag VET men jag tror att dom händer då för jag har sagt att det ska göra det. Vissa saker landar på inplanerat datum och andra någon annan gång. Precis när det ska!
Att ha egen tid är nyttigt, för mig och för alla andra också. Att landa i mina egna tankar, dra dom ett varv och sen gå vidare till nya tankar och framför allt att våga vara ensam med mina tankar. Jag har lärt mig att det finns inget farligt i det men till en början kan det kännas lite obekvämt. Alla tankar är tillåtna och vi tänker ju tusentals tankar varje dag, många att ta ställning till. Känns som att det är bra att det går att lägga fokus på andra och annat också så att sinnet får vila från mig själv.
Men återigen, det är mitt liv tillsammans med mina närmaste som är det viktigaste och det blir vad jag gör det till, så är det alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar