Gott Nytt År!

Vad säger dig din verklighet om det här? 

Ingen får ledigt från verkligheten
Jag hörde den meningen i serien "Six feet under" och den satte sig direkt hos mig. 
Vi blir aldrig lediga ifrån vår verklighet och jag kan aldrig ta semester ifrån mig själv. Så sant för mig och därför än viktigare att fundera över. Även när jag drömmer för min verklighet hinner alltid ikapp mig där och kommer till mig oftast i känslan av riktig verklighet trots att det är mina drömmar. Det känns som att jag upplever det jag drömmer. Och jag har sagt det förut; vem säger att det är min sanna verklighet jag upplever när jag tittar? Tänk om det är så att min verklighet är när jag blundar? 

Jag lever alltid, 24 timmar om dygnet med min verklighet, min egen verklighet. Jag gör den till vad jag vill att den ska bli, jag förändrar det jag vill, jag tar mina beslut, jag väljer; jag lever. Det gör vi alla en viss tid på den här jorden med det "hus", vår kropp, där vi huserar vår verklighet. Min verklighet är min och kommer alltid så att vara. 

Du har en skev verklighetsbild!
Jaså, har jag?! Utifrån vilka satta normer? Utifrån vilka sociala och samhälleliga ramar? Dom där normerna och ramar som "någon" bestämt ska vara på ett visst sätt. När jag kliver utanför dom så blir jag obekväm för andra runtomkring mig. 
Nu slår det mig att jag just idag fick uppleva något som precis hör ihop med det här! Vi var och handlade idag och i affären gick en ganska stor kille i kanske 20-åldern omkring, lätt högt, hummade, gjorde ljud och viftade med sina armar och tog av och på jackan. Alla vi som var där tittade lite förläget på honom, eller än värre, vi vände bort blicken och började prata om honom. Allt i en känsla av rädslan att inte veta hur vi ska hantera det. 
Han levde i sin verklighet och när han han nu befann sig i en annan verklighet så blev han en udda fågel och vi "dömer" ut honom direkt som någon konstig och märklig person. Han lever i sin verklighet och jag lever i min. Ingen av oss kan säga att den andres verklighet är mer verklig än den andres.


Funderar på om jag kan stänga ute verkligheten. Det tror jag att jag kan, som t ex när jag förlorar mig i en bra film, dataspelsvärlden eller lyssnar på musik och låter mina känslor ta över tankarna. "Förlorar" förresten.... hm. Där får jag ännu en förklaring till att jag alltid lever i verkligheten; jag kan förlora mig till en annan värld men jag kan knappast förlora mig till min verklighet eftersom jag alltid finns där. 
Eftersom jag aldrig får ledigt från min verklighet så gäller det att jag skapar mig den bästa verklighet jag kan tänka mig. Att jag tar hand om mig själv och dem och det som ligger mig närmast. Att jag varje dag gör val som känns riktiga, att jag väljer de goda tankarna som för mig framåt istället för att mölja runt i det som har varit. 

Att hålla kvar vid ilskan och bitterheten är som att hålla i glödande kol
med intentionen att slänga den på någon; det är du som håller i kolen som blir bränd

Min verklighet blir min vortex och i min vortex mår jag alltid som bäst. Jag håller mig där och vill du komma på besök så gör gärna det och de bästa mötet vi kan ha är när du stannar i din vortex och håller dig så nära min att vi kan öppna upp, vara varandra nära i trygghet, tillförlitlighet, förtroende och sanning och det utan att kliva utanför våra vortex. 

Ett nytt år ger mig möjlighet att på något sätt fortsätta i rätt riktning. För när jag har kommit en bit på väg i livet så har jag så mycket erfarenhet så det vore förmätet att säga att jag börjar om på det nya året. Jag fortsätter att göra val som gör mig gott. 
Jag och min kärlek samtalar om att det antagligen är viktigt för människan att ha avstamp att göra vid vissa tidpunkter som nu vid nyår. Att få summera det som varit, kanske spara något av det, tacka för erfarenheterna och trava vidare. Skulle vi klara av att leva utan att ha det här datumet att göra avstamp ifrån? Att det bara liksom rullade på utan slut och starter? 

2012 har varit ett gott år för mig: jag har fått äran att bli fru och hustru, lilla pluttan Medea har kommit in i våra liv, jag har gett ut min första bok (har redan titeln klar till min andra), har genomfört en 20 år gammal musikaldröm, har fått en nya vänner, har mått bra efter min GBP, utbildad mig till diplomerad coach och har goda relationer med min familj. Det här är bara några av de saker jag kommer på nu i skrivande stund. 
2013 ser jag som en tid där fler och fler saker faller på plats, bitar läggs i mitt livspussel. Det känns som att där finns föreläsningar jag längtat efter att få göra, min bok kommer att spridas än mer, jag kommer att utveckla min coaching och vi kommer att flytta ut på landet och känna på det livet. De jobb jag har idag kommer att fortsätta och musiken har sin plats, får bara se på vilket sätt. Och jag kommer att fira min 50:e födelsedag! 

Jag hoppas att alla människor gör det som deras inre guide talar om och i det får må gott. 

Önskar Er Alla Ett Riktigt Gott Nytt År!

Snart hör vi koltrastens förtröstansfulla sång igen!