14 december 2012

Små rum

En öppen dörr med ett inbjudande handtag
och en nyckel jag kan använda när jag vill 
När jag lämnar öppen dörr till mitt hjärta så hittar dom rätta sakerna, händelserna och personerna dit in.
Helt plötsligt så dyker en sång upp, som jag haft i malpåse i många år, och passar in att presentera för tre av mina väninnor, alla tre ovetande om varandra. Tycker det är så coolt! Dessutom hittade jag en inspelning som jag själv gjort på sången för många år sen och plötsligt väcks tanken om att det kanske är dags att spela in en CD med favoritlåtar. Den tanken som kommit och gått under många år och som jag alltid puttat åt sidan. Nu är den väckt och jag släpper den igen, struntar i hur och låter den längtan som dyker upp i mitt hjärta vara där och växa om den ska.

Finns det hjärterum..... :-) 
Texten i den här sången handlar om att gå igenom "mitt eget hus" som jag alltid återkommer till.
Min kropp, där min själ och hjärtat bor. Där jag tittar in i ett av rummen, går igenom det varsamt och lämnar det med god energi och en längtan om att komma tillbaka, kanske tapetsera om, köpa några nya möbler och gröna växter. Går vidare till nästa rum i lugn och ro och känner mig mer och mer hemma.

Ett vackert rum i lugn och ro

Jag går igenom små rum
Och alla speglar de olika sidor av samma sak

Jag går igenom små rum i mig


Jag har en underlig dröm

Där jag får träffa en flicka
som vet nästan allt om mig

Och hon berättar så vist, om mig



Om allt som jag visste men inte kunde se
Om allt som jag gjorde men aldrig fick förlåta

Om allt som jag tänkt men inte förstått
Och allt som jag fått som jag som jag slarvat bort



Jag går igenom mig själv

Jag går igenom de olika sidor som bor i mig

Och alla har de en färg, ett namn



Jag har en ovanlig vän

Som kan berätta om ting
som hör samman på flera sätt

Och jag vill lära mig allt om sånt



Om allt som jag visste men inte kunde se
Om allt som jag gjorde men aldrig fick förlåta
Om allt som jag tänkt men inte förstått
Och allt som jag fått som jag som jag slarvat bort



Jag får veta sanningen om sånt som inte finns

Jag får möta människor som bara blir symboler

Jag får höra läran om allt det som aldrig hänt

Jag får möta flickan som är jag - som inte finns

Men som vet allt, om allt


Jag går igenom små rum

Och alla speglar dom
lika sidor av samma sak

Jag går igenom små rum, små rum
(Lisa Nilsson)


2 kommentarer:

  1. Nu har jag också lyssnat på den - vilken fin låt. Texten träffar så rätt...

    Kram Maggan

    SvaraRadera