Ordning

Färgernas årstid

Lars Winnerbäck sjunger: "Jag får liksom ingen ordning på mitt liv" och jag kan humma med en stund och tänka: "Jag får liksom ingen ordning på min känsla inför var jag ska vara och göra i mitt liv".

Den där känslan av någon sorts frustration över att vara på "fel" ställe och göra "fel" saker hänger kvar inom mig. Den gör sig mer påmind när jag har varit ute och rest och det är ju bra på ett sätt eftersom den talar om för mig att jag vill något mer. Annars skulle ju känslan vara att enbart längta hem till jobb och plats.
Jag säger alltid att det är viktigt att längta till något istället för bort från något och jag säger det nu också. Jag vill till något annat som ligger där och pockar på. Jag har det hur bra som helst där jag är just nu och ändå så finns känslan där.
Frågan är om det handlar om mitt inre eller om det handlar om dom yttre omständigheterna?
Än viktigare att leva just idag och göra det som vill just idag och då än viktigare att jag verkligen gör det jag vill. Oj, vad det känns viktigt!

Jag har också många goa känslor inombords och dom trådarna ska jag dra än mer i nu och följa det spåret. Känns som det rätta och fortsätta att vara och önska mig till det allra bästa. När jag är i mina goa känslor så kommer nöjdkänslan och hälsar på med risk för att det där "andra" som jag ägnar mig åt emellanåt blir ännu mer frustration.

Jag ser ett mönster: kontraster  - vad vill jag, som vanligt. Jag ler åt att allt upprepar sig och att jag ser mönstret igen. Ett vacker mönster med några ofärdiga knutar som ska lösas upp och fylla i där mönstret saknar struktur och färg.