Blod tjockare än vatten?

Väljer jag mitt blod? 

"Blod är tjockare än vatten"
Rent densitetsmässigt är blod tjockare än vatten och helt nödvändigt för att vi ska kunna leva. Från hjärtat till lungorna för syresättning, tillbaka till hjärtat och sen ut till kroppens alla vävnader. Utan blod inget liv.
"Blod är tjockare än vatten" - släkten går alltid först när det kommer till att försvara, bevara, prioritera och bistå.

Vatten är nödvändigt för allt levande. Utan vatten - inget liv. Kroppen behöver vattnet för att ta sig vidare som kropp och vi törstar ständigt när vätskenivån är för låg. Vi kan törsta ihjäl.
"Blod är tjockare än vatten" - alla personer i mitt nätverk utanför släkten får stå tillbaka när det väl gäller. Då går släkten först.

Eller?!

Den viktigaste driften hos människan är att fortplanta sig, det går före t o m mat och sömn. Den näst viktigaste blir väl då att se till att min avkomma lever vidare för annars så är ju fortplantningen meningslös. Alltså ser vi alltid till att vår släkt prioriteras när något inträffar och vi gör allt för att rädda vårt blod.

Jag kan uppleva att vi här i Sverige, i många fall, har en annorlunda syn på släkten än i andra sydligare länder. Där lever man i släktboenden, tar hand om sina gamla hemma, låter dom bo i någon av barnens hem och alla värnar om alla i sin släkt oavsett hur svaga släktbanden än är.
Här känner jag flera stycken som vänt sina släktingar ryggen eller som helt enkelt aldrig umgås.
Jag kan gå till mig själv; jag träffar väldigt sällan mina kusiner, nästan aldrig. Sen morfar, mormor, farmor och farfar flyttade vidare så träffas vi nästan aldrig. Visserligen bor flera av dom utomlands och faktum är att det är dem jag träffar oftast. Om nu ordet oftast går att använda i det här sammanhanget.
En del av mina kusinbarn har jag aldrig ens träffat, dom på min mammas sida.
De närmaste jag träffar är min bror, mamma, pappa och någon av mina mostrar emellanåt. Min faster pratar jag någon gång med i telefon.
Genom Facebook så har jag kontakt med ett en av mina kusiner och det är allt.

Väljer jag vatten?
(Bilden tagen av Fia Andersson)

Min kropp skriker efter vatten när den törstar och det blir prioritet att se till att den får det den behöver. I värmen med fysisk aktivitet så vill den ha massor av uppmärksamhet och vätskebalansen sjunker snabbt och om jag låter bli att ge kroppen vatten så strejkar den. Den skulle helt sluta fungera om jag helt avstod att ge den vatten. Ingen annan vätska än just rent vatten är vad den behöver. Jag kan försöka "lugna" den med läsk, mjölk, kaffe, the och andra vätskor men den blir aldrig nöjd av det. Vatten! Utan vatten ingen fungerande kropp eller knopp. Jag klarar mig utan mat men utan vatten så kan jag hälsa hem.
Jag umgås med vatten varenda dag och var jag tvungen att välja något att ta med mig om jag skulle till exempel blir tvångsförflyttad till en öde ö så vore det vatten, inte en släkting.

Nära vänner = vatten?

Nära släktingar, säger vi, finns alltid där, vilket i mitt fall är sant. Så också mina vänner, jag kallar dom "mitt vatten". De vänner som jag håller nära finns där. Precis som min bror, mamma och pappa. Skulle något inträffa så finns endera part där.

Så om jag skulle vara tvungen att välja; en släkting eller vatten? Vad skulle du välja? Dig själv?

Tanken går till boken "Sofis val.