En dörr

Jag har haft min första bokrelease och det var en märklig och fantastisk känsla. Jag har stått på scenen i över 30 år och gjort både det ena och det andra men nervositeten inför i fredags var något annat. Jag har framfört andras musik och texter med lite naturligt avstånd. Den här gången handlade den enbart om mig och mina tankar. En spännande känsla. 

Jag är så tacksam över alla som kom och delade min kväll och den kommer för alltid att finnas kvar i mitt minne. 

Kulturnatten var också riktigt mysig. Mitt i regnet och höstkylan så fylldes växthuset i Gubbens Trädgård och det blev en fin stund tillsammans med Fredrik Törnvall som så begåvat och ljuvligt spelade på sin gitarr. 

Min kärlek har varit så fantastiskt tålmodig i hela den här processen och nu har vi tagit oss iväg till Grekland för att fira vår vigsel. Jag är så tacksam över honom och hans kravlösa kärlek. 

Sunwing i Kalithéa, Rhodos

Jag har mest mött kärlek den senaste tiden men också en annan energi. Den dyker upp ibland och är väldigt ifrågasättande och påstridig om att jag har sagt saker, inte sagt saker, undanhållit fakta och låtit bli att inkludera vederbörande i olika händelser. En märklig energi som jag har svårt att se var den kommer ifrån för något hände på vägen. Från att ha varit en  ljus, ärlig, omtänksam och kärleksfull energi till misstänksamhet, svarta ögon, negativ energi och ett hjärta som är på utflykt. Eller är det så att det är jag som har ändrat mig? Jag har satt på mig nya glasögon, fått tydligare syn, ser färgskiftningar klarare och kanske framför allt vågat och velat se andra saker och möta andra energier.

Undrar om den här personen själv ser och märker sin förändring? För visst kan man förändras utan att man själv märker det.  Jag tror att man behöver ett samtal utanför sig själv för att se vad som hänt och vad som ändrats. 

Jag tror ändå att energin är medveten om att något har hänt och frågan är om den "skyller" på mig för att jag har ändrat mig? 

En dag önskar jag att vi sätter oss ner och samtalar om vad som hände på vägen. Inget rätt och inget fel, jag vill bara höra vad den ljusa energin tog vägen, om den rymde för en stund eller om den flyttat för alltid. Kanske har den knackat på emellanåt och velat komma hem igen men har blivit motad i dörren. Det är lätt att stänga en dörr, bakom den har jag skydd, slipper se och bry mig om vad som finns där. Det är svårare att öppna och se vad och vem som finns på andra sidan.  Där kan finnas möjligheter och lockelser som känns bra med som samtidigt skrämmer mig. En dörr på glänt väcker nyfikenhet när ljusstrimman söker sig långt in på golvet. Samtidigt är det lätt att bara trycka till den och stänga ute ljuset. 

Stängs en dörr så öppnas ett fönster eller en annan dörr, brukar man säga. Visst är det så för någonstans vill jag ju gå och jag får allt se till att välja vilken dörr som jag vill öppna. 

Det är bara att knacka på