Gröna små äpplen

I mitt liv finns numer den man jag längtat efter under många år och nu får jag längta efter honom dom få stunder vi är ifrån varandra. Det är en helt annat form av längtan nu och den är så överfylld av kärlek att det ibland gör ont men det är en skön känsla av kärleksont. Den är mig förunnad numer och varje dag så uttrycker jag min tacksamhet till både honom, mig själv och till LoA.
Nyper mig i armen ibland för att verkligen inse att jag har den förmån jag har och jag kan sitta och titta på honom länge och bara njuta av vetskapen att vi delar våra liv med varandra numer och kommer att fortsätta att göra det.
Jag möts varje dag av en så varm omtanke ifrån det lilla till det stora och varje dag blir jag glatt överraskad över saker som han fixat utan att jag bett om det. Han har hört min önskan några dagar tidigare och så helt plötsligt händer det tack vare hans stora hjärta fyllt av kärlek.

Jag kommer att tänka på en sång som Monica Z sjöng in för länge sen och som nog är en av dom vackraste kärleksförklaringarna jag hört och som lika gärna skulle ha kunnat sjungas av mig till min kärlek;

Innan jag är riktigt vaken
står han lutad över sängen, säjer: Hej!
Och så dricker vi vårt kaffe
sedan barnen gått till skolan och jag mornat mej.
Och han tar min hand och kramar den,
skrattar när han ser hur trött jag är.
Och så ler han då han kysser mej till avsked
innan det till jobbet bär.
Om de' inte kärlek e' då vet jag bara de':

Gud gjorde ej gröna små äpplen,
det finns inga hav och finns inga öar i så fall.
Då leker inga barn tafatt,
då finns det inga glada skratt, då är solen kall.
Gud gjorde ej gröna små äpplen,
det finns inga berg och finns inga sjöar,
nej, tro mej på mitt ord.
Om inte det är kärlek så
då finns det ingen sån att få på denna jord.

Jag ringer till hans jobb ibland,
vet att han har bråttom:
"Säj, kan du slita dej ifrån en stund och äta en bit mat?"
Och han släpper allt för handen och möter mej på stan,
och jag är sen förstås.
Men han väntar tåligt leende och säjer överseende:
Jag känner dej!.
Om de' inte kärlek e' då vet jag bara de':

Gud gjorde ej gröna små äpplen
det finns inga hav och finns inga öar i så fall.
Då finns det ingen New York-smog
och heller ingen London-fog, då är solen kall.
Gud gjorde ej gröna små äpplen,
det finns inga berg och finns inga sjöar,
nej, tro mej på mitt ord.
Om inte det är kärlek så
då finns det ingen sån att få på denna jord.
(Stikkan Andersons svenska text till "Little Green Apples")

Jag har några väninnor som jag ibland, rent verbalt, "tävlar" med om vem som har den bäste mannen och vi är alla lika ihärdiga att förklara vår kärlek till just vår man och tala om hur fantastisk han är. Det härliga är att vi alla "vinner" varje gång. Att vara i en sådan positiv energi som när vi talar om våra män är underbart och ger en speciell varm känsla.
Det är i sådana sammanhang jag vill vara allt mer, där kärleken flödar och då kärlek på alla olika sätt.

Skickar ett stort varmt leende till min bror som alltid stolt sa när han förlorade i spel: "Jag vann i alla fall"!

Jag vinner alltid!