Jag får helt oanandes läsa vad som står på en lapp, hon har skrivit ner det för att riktigt kunna ta in det. Det är många meningar staplade på varandra. Jag börjar läsa och slutar innan jag börjat på andra meningen. Min själ och mitt hjärta får nog en chock och jag börjar gråta. Hon håller kvar lappen och jag försöker läsa ett par rader till med det nästan vänder sig i magen på mig och tårarna fortsätter att strömma.
Hon ser min reaktion och jag känner att hon förstår att det är riktigt illa.
Orden som slår emot mig är fruktansvärt starka och att veta att någon har sagt det till henne enbart i syfta att såra, gör mig förtvivlad inombords. Min största fråga är varför hon tillåter sig att befinna sig i den här oerhört negativa energin. Hon, som är en fantastisk kvinna på alla sätt och som ger till andra med så mycket energi.
Hon säger att han sagt att han inget menar med orden, han var bara frusterad, och hon tar honom i försvar och jag ber henne lägga fokus på sig själv istället och sluta försöka få honom att förstå att orden han använder är hemska. Hon vill ju bara att han ska förstå vad det är han säger men det kommer aldrig att lyckas. Han förmår inget bättre.
Hon hör vad jag säger och jag känner att hon vet...
Hon har själv alla svaren men väntar och väntar och väntar trots att det i varje rum i hennes hus finns en väggprydnad som säger "Carpe Diem". Hon vet och hon väljer och det vet hon också.
En kvinna jag möter har vanligen en sprudlande energi, med en kvittrande röst och ett leende som kommer djupt inifrån men jag känner att något har hänt. Hennes energi är så låg och hon är frånvarande trots att hon är där. Jag frågar hur hennes helg har varit och hon svarar lite tveksamt att den varit ok men att den fick ett oerhört jobbigt slut. Hon tvekar att berätta och jag säger att hon gör precis som hon vill. Till slut berättar hon om beslutet som en god vän till henne tagit, ett mycket smärtsamt beslut. Jag förstår genast varför hennes energi är så låg. Det enda jag kan säga är att hon får vara precis som hon är just nu och att det är helt ok.
En man berättar om saker han överhört och orden klingar i mitt huvud och jag kan lägga ihop två och två. Mina intryck från ett annat håll får en syster att hålla i handen och tillsammans så bildar dom en klarhet. En klarhet som jag aldrig hade sett eller förstått utan dom orden som mannen ger mig. Jag får veta saker jag kanske inte skulle ha vetat, även om jag tror att jag får veta det jag ska veta.
Mina känslor inför dessa personer har på ett par sekunder vänt och jag har fått massor om information som gör att jag behöver framkalla mitt bestämdaste att aldrig döma någon. Ibland är det lättare än annars men jag hittar känslan och bestämmer mig för att vara omdömes- lös, alltså att vara utan och helt fri från att döma.
Allt detta på en enda dag och jag förstår att jag drar till mig dom här berättelserna för att fortsätta att avstå från att döma människor och också för att vara tacksam för allt gott jag har i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar