Jag drar till mig människor som har fått mentala diagnoser av det ena eller andra slaget och jag funderar över vad som händer med oss när hjärnan vill något annat än det var tänkt. Det mentala sitter ju i hjärnan och jag tror att det är starkt kopplat min själ och ande vilket gör att det gör ännu ondare när det "spårar ur". Jag har ingen personlig erfarenhet av mentala sjukdomar så jag kan överhuvudtaget ingenting säga något endaste om hur det är och samtidigt så funderar jag över vad som händer med oss...
Ett fysisk sjukdom går ju att bota på ett enklare sätt eftersom vi direkt ser vad som är galet men när det kommer till det mentala så får man liksom gissa och känna efter. Ungefär som när man ska lära sig spela gentemot sjunga; lär du dig att spela piano så kan du visa exakt hur du ska trycka för att det ska bli rätt. När du däremot ska lära någon att sjunga så har jag ingen chans att visa hur du ska göra, det handlar om att du hittar känslan och får egna aha-upplevelser tills du hittar den rätta känslan.
Jag ser ett program om extrema samlare och när dom säger att dom vill sluta att städa för att dom slänger minnen så blir det konstigt för mig. I min värld finns minnen finns på ett fåtal ställen och det är i huvudet, hjärtat och själen och visst, ser jag ett foto t ex så minns jag bättre men saker... Saker är saker och jag kan ingenting ta med mig när jag går, absolut ingenting förutom min själ och ande.
Allt kommer till att våga älska mig själv och känna att jag duger till i alla lägen oavsett vad som händer och framför allt så handlar det om att helt strunta i vad människor tycker och tänker. Så länge jag har en sund livsinställning och lever ett gott liv med goda tankar och känslor om allt som kommer i min väg så är livet gott och jag slipper grubblerier.
Jag läste en klokhet häromdagen; En indianhövding talar till sin stam om två hundar inuti hans huvud: Den ena hunden är vit, god och tapper, den andra hunden är svart, hämndlysten och ilsken. Båda hundarna kämpar in i döden. En ung krigare, som inte kan vänta till slutet på historien, frågar; "- Vilken av hundarna vinner?" Hövdingen svarar: "- Den jag matar."
Och jag väljer att mata den vita hunden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar