Koltrastens frihet....

Jag går en promenad med min fina vovve och vi går på stigar som vi trampat många gånger tidigare, hon går sin väg och jag en bit ifrån och låter henne vara i sin värld och "läsa kvällstidningen" i lugn och ro. Kvällen känns som en sen sommarkväll när ljuset precis är på väg ner, det är lugnt och himlen är färgrik. Luften känns ren och det är tyst. Så plötsligt hör jag ett ljud som gör att jag stannar upp och lyfter mitt ansikte mot himlen. Jo, jag hörde rätt, koltrasten sjunger! Min första för i år, vilken lycka!
Sveriges nationalfågel som sjunger om vintern betyder att det enligt gammal folktro att ett väderomslag är på väg och jag är mer än tacksam över att få lyssna till den. Förändring och förnyelse. Nyheter är på ingång och jag är beredd.

Jag tänker på vad frihet är. När jag hör koltrasten så har jag ingen aning om jag tidigare just hört den här fågeln eller om det är en i mängden. Jag har ingen aning för den är helt fri att vara och göra det den vill. En vild fågel kan jag aldrig ha kontroll över, lika lite ett vilt djur. Så fort jag får kontroll över ett djur så är det fråntaget sin frihet. Satt i bur både fysiskt och mentalt.
Dom fria och, som vi kallar dom, vilda djuren äger något vi människor längtar efter: frihet. Vi längtar också efter kärlek.

Kärlek är frihet och frihet är kärlek....
Tänk när vi alla slutar med att låsa in varandra i det som vi tror är kärleken. Det är så många som fångar in sina nära och kära och låser in dom med krav, förväntningar, hårda ord, penalism och hot och som tror att dom får kravlös kärlek tillbaka. Det enda som föds är rädsla och åter rädsla. Titta på ett djur som blir instängt och misshandlat hur det reagerar. Ibland tror jag vi har lättare att se hur vi behandlar djur och sen dra en parallell till oss själva istället för att tala om människor, det ligger på nåt sätt för nära oss själva.
Att sen våga lita på medmänniskor igen tar tid, tid som skulle ha använts till att leva i kärlek....

Koltrasten har sina vingar och kan lyfta precis när den vill, vid fara eller när den helst behagar byta sångställe. Inget håller fast den, inget tvingar den till sång, inget tvingar den till att dela med sig av det som är koltrastens budskap, inget och ingen....
När ska vi börja släppa bojorna som håller människor fastkedjade av sådant och sådana som gör ont? När ska vi låta kärleken bli det som talar till oss varje minut, varje stund och varje dag? Tänk om människor hade lyssnat till Jesus när han gick här på jorden och följt hans filosofi då hade han aldrig behövt ta steget att att bli korsfäst....

Du vackra koltrast, fortsätt att sjunga och sjung högre för varje gång så ska jag tala om för alla att lyssna till din vackra sång som sjunger om en bättre morgon, en morgon vi kan dela med varandra i kärlek, harmoni och vänskap