Kärlek

Jag fortsätter att vara i min nya nakenhet och det känns bättre dag för dag. Min kärlek och jag pratar varje dag om hur ljuvligt vårt förhållande är och vi har lite svårt att förstå tidsperspektivet av det. Vi har en bra bit kvar till att fira vår ett-årsdag och vi känner det själva som att vi varit tillsammans alltid. Tid och rum får ett annat perspektiv när jag nu har förmånen att få dela dom med min stora kärlek.
Min kärlek skrev till mig häromdagen: Vårt förhållande är som ett uppslagsverk av klyschor, allt det där man fnyst åt tidigare, tänk vilket svammel; ”tiden står stilla” ”luften blir mer lätt andan” ”jag är inte hel utan dig” ”när vi är tillsammans blir vi ett” ”utan dig är jag inget” osv. osv t.o.m. ” kärlek gör ont”.
Vilket är en paradoxal, hur kan kärlek göra ont, men som stämmer delvis det gör förbannat ont i min själ när jag tvingas vara ifrån dig längre än vanligt.
Jag håller med och fortsätter att leva i min nakenhet och tacksamhet i och för kärleken...

Kärlek kännetecknas av en vilja att ge villkorslöst till någon eller något, det vill säga att bete sig altruistiskt (osjälviskt)
Kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet. (Wikipedia)

Det är som en eld som brinner inombords, en eld som är varm, inbjudande och ständigt glödande. En eld som aldrig slutar brinna utan en eld som bara blir starkare och starkare och alltid kommer att brinna med känslan av stor kärlek så länge jag älskar och blir älskad kravlöst och villkorslöst.

Min ständiga övertygelse om att det jag ger får jag tillbaka blir starkare för varje dag som går och jag fortsätter att tro och känna det i min kropp och själ. Jag fortsätter också att berätta det för dom människor som vill veta min "hemlighet".... Det är ingen hemlighet, det är en öppenhet och när dom som vill släpper in och öppnar så blir hemligheten en ärlighet. Fungerar det för mig så fungerar det för alla som själva vill uppleva det.

Jag har slutat "predika" men fortsätter att berätta, mest i handling genom att vara den energi jag är utan att förställa mig och visa på att jag är väldigt intresserade av vad människor vill berätta och tycka för och om mig och att då låta dom göra det fullt ut och i samma andetag låta dom vara precis dom personer dom är. Att få betrakta och samtidigt delta.