Naken

Jag är naken för första gången i mitt liv. Min kropp säger till mig att äntligen är det ok att klä av mig naken och att fortsätta vara naken. Jag förstår nu att det är naken jag är. Det har funnits en konstig känsla i kropp och sinne dom senaste veckorna och jag har undrat, funderat och känt efter och nu har jag hittat det. Den sista pusselbiten lades på plats i ett kort möte som var tänkt att bli något annat men där energin hos min änglavän direkt kunde svara på min fråga och sätta fingret på.

Jag har alltid varit bra på att skyla mig både mentalt och kroppsligt för min nakenhet har varit min egen att se och det vid väldigt få tillfällen. Inget som allmänheten fått ta del av varken på det ena eller andra sättet. Det har ju också medfört att jag avstått att söka min nakenhet och istället sökt det som varit bra att dölja nakenheten med. Kläder, jobb, fokusering på andra, duktighet och annat som aldrig vågar visa upp det nakna.
Min kropp vågar visa sig naken och min själ, mitt hjärta och mitt sinne vågar också ta steget och vara nakna. Det är lite skrämmande men jag vet att det är ok att visa allt som är jag.
Utan skyddsnät så når mig kärleken äntligen in under skinnet... Den har varit där och skrapat på ytan och det har bildats små öppningar och jag har trott att jag varit mer naken än jag varit. Jag har ju bara tittat på öppningarna och missat att allt annat runtomkring fortfarande varit stängt.

Min kärlek har visat sig naken för mig och jag kan också visa mig naken nu och det är en underbar känsla samtidigt som det känns som att balansera på en tunn silvertråd. Tidigare har jag vandrat på tunga tvinnade rep och haft stadig mark och varit fullt påklädd och nu, nu går jag naken på en tunn silvertråd av kärlek men den är så mycket starkare än repet och min nakenhet gör mig så lätt, så lätt så silvertråden bär mig med lätthet. Jag behöver bara öppna för tilliten, säga att alla åren med full mundering har varit ok och att det nu är dags att njuta av allt kommer att kännas så annorlunda för inget tar emot och stöter bort, det går direkt in på bara skinnet.

Jag är äntligen beredd att möta kärleken för vad den är; en naken trygghet med tillit som bas och jag behöver också vara naken för att kunna möta den på samma nivå. Två nakna människor är helt trygga med varandra till skillnad om en är fullt påklädd och den andre naken. En naken människa behöver smekas, vårdas och mötas med värme och ömhet. En naken människa är oerhört känslig och möts den med tillit, ärlighet och trygghet så vågar den fortsätta att vara naken.
En naken människa som möts med kärlek vågar fortsätta vara naken... en naken människa som möts av hat och ondska vill så fort som möjligt skyla sin kropp... Dölja, stänga in och gömma för att överleva...
En naken människa som möts av kärlek vill dra ännu en naken kropp så nära sin egen som det är möjligt...

Vi föds nakna och vi dör nakna så varför ska vi vara allt annat än nakna när vi däremellan lever? Det som är det mesta av vår jordiska tid.... När vi är nakna är vi alla lika.... Mina händer och mitt ansikte är oftast nakna... Nakna fötter går försiktigt....

Två nakna själar som möts blir till värme och trygghet för varandra.... Två nakna kroppar som möts blir till värme och trygghet för varandra... två nakna energier som möts blir till ett...

"Jag klär av mig naken, här står jag naken för dig...."
(Eva Dahlgren)