En dag - ett liv

Det är verkligen e n d a g i t a g e t i det här som kallas livet. Det finns inget annat. Varje dag är unik och varje tillfälle under dagen är också unik vilket gör att jag lever i ett unikum varje sekund. Det blir så häftigt och stort och ansvarsfullt när jag bryter ner livet till dagar.
Häftigt för att jag har fått ynnesten att få uppleva det. Stort för att det största som hänt mig är ju att jag blev till och ansvarsfullt för att det är upp till mig att se till att det blir till det bästa varje dag, eller snarare att jag gör mig de dagar jag vill ha.
"Ha en bra dag!" brukar vi säga till varandra och jag kontrar med "Gör dig en bra dag!"

25 550 dagar har jag levt när jag förhoppningsvis uppnår åldern 70. Så många dagar har jag att ta ansvar för. 17 702 av dem har jag redan levt och inser ju då också att de dagar jag har kvar är färre än de jag har haft vilket också leder mina tankar till ansvar i positiv bemärkelse förstås. De drömmar jag har går att förverkliga oavsett hur de ser ut, om nu det är mitt mål att "hinna med" upplevelser. Och visst, jag har ett par saker kvar som jag drömmer om att få uppleva och de ligger närmare än långt bort vilket är härligt.

När jag var yngre så sa jag ibland att jag trodde att jag aldrig skulle bli äldre än 50, det var en känsla. Den känslan har jag nu bytt ut till att säga att det är NU runt 50 som jag börjar det som är fortsättningen på mitt fantastiska liv, nytt liv. Aldrig bli mer än 50 i det som varit, ja, och nu nytt.

"Livet börjar vid 40" , "Livet börjar vid 50" Noway! Livet började när jag föddes och jag har levt alla dagar hit oavsett ålder och jag fortsätter att leva varje dag tills min kropp säger att den är förbrukad. Så livet fortsätter vid 40, 50, 60 eller vad det nu kan vara. Det fortsätter. Och vissa tror att det fortsätter i evighet om än på lite annat sätt.



Jag älskar att fundera och filosofera, vända och vrida på tankar och funderingar och kan göra det länge. När livsexistensiella frågor dyker upp för tätt så blir det lätt lite knollrigt i hjärnan och då är det skönt att kunna titta på valpen, som käkar på en mattkant, och säga " - Ska vi gå ut?!" och vi tar en promenad och får njuta av fågelkvitter och känna att våren är i antågande. Då blir det som är idag precis till vad det är: just nu och här och lustfyllt.