Jag sitter i soffan med en liten valp som sover så gott vid min sida. Idag har hennes mage varit lite ur slag och jag har varit hos den absolut bästa djuraffären i stan och råd och tips av Stefan. Han kan sin sak efter att själv ha fött upp hundar under många år. En person som jag litar på kan sitt yrke och känner för djurens bästa.
Det är många stora tassar som ska samsas på den lilla kroppen och det är enkelt att ge henne all kärlek. Det är verkligen ett fantastiskt hur mycket jag kan känna för ett djur, eller för Medea, för det är ju det hon är, Medea. En stor personlighet redan nu, en varelse som behöver omsorg i stor mängd tills hon vuxit klart och blivit en hund med mer vardagliga rutiner, lite som oss människor.
Som barn är vi i stark beroendeställning till våra föräldrar. Barn växer ju däremot upp och skapar egna liv medan hunden i hela sitt liv är beroende av människan för att få mat, motion och omvårdnad. Och i de flesta fall gör vi allt vi kan för att våra djur som vi har nära intill oss ska få ha det så bra som möjligt. Vi är även många som värnar om alla djur på jordklotet och bidrar på de sätt vi kan för att de ska ha ett bra liv.
Det är ju något visst med känslorna inför våra djur och jag vet att ofta reagerar starkare om jag ser och hör att ett djur far illa än en människa. Bilder på skadade och misshandlade djur gör fruktansvärt ont och även om det gör det när jag ser en människa i samma situation så är det något annat. Jag vet att vi är fler som reagerar så.
Jag läser ur en rapport från organisationen Manimalis att: människor som lever med husdjur har klart bättre hälsa. De har lägre blodtryck, mindre kolesterol och bättre kondition. En studie av 6 000 hushåll visar också att djurägare hade tio procent färre läkarbesök än människor utan husdjur. Djurägarna äter mindre mediciner mot hjärtbesvär. Dessutom är stress, depressioner och ångest mindre vanligt förekommande bland husdjursägare. Förklaringen sägs vara att djurägare är mer aktiva. De motionerar mer, känner sig mindre ensamma och har ett bättre självförtroende.
Människan har sen urminnes tider levt i symbios med djuren och det är ju inget konstigt eftersom vi också är ett djur.
Och den ständiga frågan; Vad skiljer människan från djuren? Den, vill jag gärna fundera ett tag till på. Jag tycker dessutom att många djur beter sig bättre i sina grupper mot varandra än vad vi människor gör. Vilken omsorg, vilket skydd, och aldrig att dom bråkar bara för att bråka. Det enda som är viktigt är familjen, reviret och mat. Resten av tiden lever djuren sida vid sida utan att kriga. Ett häst skulle väl aldrig mobba ut en annan häst pga hudfärg. Däremot är naturen tuffare och gör sig av med dom svaga. Vad är skillnaden där från människorna egentligen? Hm....
Så kanske är det ingen fördel att vara en människa, vi som har fått förmånen att vara naturens överhuvud. Ett överhuvud som har låtit makten stiga den åt huvudet och glömt att ta med hjärtat i livet.
Det är en ynnest att få lära känna och vara nära djur och jag är så tacksam för att de vill ha mig i närheten, att de tillåter mig att få må bra genom att få ge dem kärlek och omsorg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar