Drömmen

Det är tidig långfredagsmorgon och ljusen samsas med tidiga vårblommor på mitt köksbord. Nosen och jag har varit ute på vår första morgonrunda. Hon är sådär förtjust i regn och kallt om tassarna. Nu verkar det som att hon börjar fatta det här med att gå ut och göra ifrån sig också. Skönt. Det är en stor gåva att få ha en liten hundvalp i sitt liv. Ett ljuvligt litet oskyldigt liv som är helt öppen för vad vi känner och tycker och i och med det också totalt beroende av oss. Vilket enormt ansvar! Jag tänker samtidigt att det ansvaret är ganska enkelt så länge jag stavar det kärlek.

Läste ett par av mina bloggar som jag skrev för ett år sen och det är så gott att se allt fint som har hänt och framför allt att se att det jag så mycket önskade då har slagit in och blivit min fina vardag. Mitt skrivande har gett och ger mig massor och jag vet att jag kommer att fortsätta att utveckla det.
Träffade en person igår som jag bara är flyktigt bekant med som sa att han läser det jag skriver på FB och framför allt har tagit till sig en sak: " - Hej, hur mår du? " "- Det är bara bra!" " - Det är rätt åt dig!"
Tänk, en sådan liten sak kan förändra inställning till sig själv och till andra och framför allt blir det ringar på vattnet. Känner mig tacksam när jag hör att det jag själv använder används av andra. Det är så det fungerar, bara att leva det liv jag tror på så smittar det av sig.



En av mina stora musikaliska drömmar sen många många år tillbaka har börjat bli annat än en dröm. Det lustiga är att när jag har tänkt på det tidigare under mitt liv så har det varit nästintill ouppnåeligt medan det nu känns mest naturligt att det sker, allt i linjen med min filosofi. Det sköna är att känna att jag vet att det kan hända och just nu ligger bollen hos mig efter att jag ställde frågan som kunde fått ett nej men som fick ett kanske. Ett kanske med en berättelse i ett par korta meningar som berättar om tomhet och möjligen slut på toner och kanske redan avslutad "Svanesång", allt i förtroende utan att vi uttalat pratat om det.
För mig har svanen, eller snarare den vackraste av fåglar många fler sånger att sjunga innan den slutar för gott och kan jag bidra till att den fortsätter att sjunga bara genom att göra det jag vill så är det fantastiskt. Jag vet ju vad min dröm innehåller och innehållet kan förändras men aldrig dö, aldrig någonsin försvinna. Min känsla i och för min dröm är så stark och det har tagit mig massor av år att riktigt få ta tag i den och leva i den och nu, nu är det dags.
Jag gör det jag kan och vill göra och så får jag se när svaret "kanske" byts mot orden " -Min svanesång är lagd på is".

Än så länge så lever svanen och lyfter fortfarande mot höga höjder tack vare sina kraftiga vingslag som den nyttjat under många år och där den vet att vingarna fortfarande bär. Så länge den vet att vingarna bär så kommer den att flyga och den vet ju inget annat så den fortsätter att flyga.

Som en glädje, öppen och sårbar
Som en våg av hopp, en vidunderlig verklighet
Som när en vilsen sång förvandlas till härlighet
Åsa Jinder