Vi är ett

Har precis ätit en god middag utomhus i tystnaden, tagit en skön utedusch och nu sitter jag i stugans värme med levande ljus och en sprakande kamin. En lång och bra arbetsvecka är till ända. Och i Norge dör människor för att någon människa har beslutat sig för att ända livet för andra, tagit ansvar och bestämt över andras liv. Något som ingen in min värld kan och får göra. I min värld....

Jag vägrar att finna mig i och anpassa mig till det som händer i till exempel Oslo. Jag tar ställning för det goda och jag vill befinna mig och finna mig i en god värld och den vill jag anpassa mig till. Jag kan bara fortsätta att göra goda saker, tänka goda tankar om andra, säga goda saker och se till att det blir ringar på vattnet och om alla gör det så kommer ondskan att försvinna. Jag citerar ifrån bröderna Lejonhjärta: Om alla tänkte som Jonatan så skulle det inte finnas några krig....

Att ge efter för ondskan är att helt ge upp mänskligheten. Vi är fantastiska på att göra filmer, skriva böcker och hitta på historier där det goda alltid segrar, jag kan bara nämna några exempel: Harry Potter, Sagan om Ringen, Bröderna Lejonhjärta osv och så tänker jag på Bibeln som bok och serien om Narnia. Det onda och goda. När ska vi börja leva vår liv efter det som vi diktar upp och längtar till? Vi har möjligheten att förändra men det känns som att vi ger efter för ondskan. Vi pratar om den om och om igen och släpper in den och låter den få fäste. Ju mer vi pratar om ondskan ju närmare kommer den våra hjärtan.

Man ska lära känna fienden, sägs det och redan där har det gått snett, varför gör jag människor till min fiende? Vad ger mig rätt att göra en människa till min fiende? Varför väljer jag att låta min rädsla styra och ge ondskan ännu mer makt?
Och det hela börjar när jag säger: "-Det här är mitt!"

Vi behöver hissa våra flaggor och låta dom vaja tillsammans i vinden. Flaggor som talar om olikheter och också visar att vi är precis likadana och jag ser fram emot när vi som mänsklighet hissar en enda världsflagga, ett mål att enas runt.
Den dagen vi som värld invaderas av någon annan existens så kommer vi att gå tillsammans som mänsklighet och försvara vår värld med näbbar och klor. Den dagen kommer ingen av oss att bry sig om ifall man är skåning, dansk, tjock, smal, svart, vit, kvinna eller man, vi kommer alla att helt plötsligt bli människor, människor som vill enas för att rädda sin ras.
Det vi gör idag är att vi utplånar det som är mänskligheten. Djur och natur är vi också duktiga på att utrota.

När hjärtat är fyllt av kärlek till mig själv och till andra så kan det bli en förändring i världen vilket ju är våra gemensamma hjärtan...